12 januari 2019

Så gick första veckan efter jullovet. Och det är lite som om att januari äter upp mig. Men jag försöker ta det kallt. Jag vet ju hur det brukar bli. Och känslan är inte konstant. Det glimmar till ibland. Små stunder då allt faller på plats. Som igår när vi gick till skolan för att hämta Linnea och solen värmde så skönt och fåglarna kvittrade som om det vore mars. Då kände jag et litet lyckorus i bröstet. Torsdagen var däremot tung,  jag fick sån huvudvärk i onsdags kväll på jobbet som satt kvar över natten och när jag vaknade på torsdagsmorgonen var den fortfarande kvar. Jag var yr och matt och mådde illa. Så efter att jag väckt barnen var jag tvungen att lägga mig några timmar. Och Jonas fick stanna hemma hos Saga. När jag vaknade nästa gång var det bättre. Vet inte om det var nån typ av migrän. Huvudvärken släppte men jag fick hjärtklappning och hård puls varje gång jag reste mig. Men tack och lov klarade jag att jobba när kvällen kom. Jag har varit ledig så mycket i jul så nu behövs vartenda krona. Särskilt sedan jag inte kommer kunna jobba något kommande vecka eftersom jag och Saga ska vara på inskolning på förskolan under hela veckan. Så vi lär behöva ta det lugnt om kvällarna. Att denna vecka bara hade fyra vardagar var skönt. Jonas började dock i måndags men barnen började i tisdags. Jag stod i dörren och kollade efter Hampus och Linnea som alltid gör sällskap dit. Han mot sista terminen på skolan och Linnea mot sista terminen på lågstadiet och nu fick hon börja i den nya ina utbyggnaden. De var inne och tittade på sitt nya klassrum på julavslutningsdagen men nu fick de börja där på riktigt. Jag, Linnea och Saga som var ute och gick en dag på lovet blev inropade av en ur personalen så vi fick en privatvisnining av den nya delen. Och den var verkligen jättefin. Nästan lite overkligt att skolan faktiskt blev utbyggd till slut efter alla års prat om det. Nu kommer paviljongerna som Hampus, Lovisa och Linnea gått lågstadiet i lyftas bort. Och paviljongen som Linnea gick på dagis i flyttades bort nu i veckan.  
 
I måndags fyllde jag år. Både Sofie och Hampus hade köpt paket. Hampus hade varit på "Majkens rum" en dag när han var i Växjö med en kompis och köpt ett väldigt fint doftljus åt mig, ett dyrare ljus med fin doft och inte sån där konstgjord jobbig doft. Och Sofie hade köpt en ansiktskräm. Egentligen bryr jag mig inte om paket men just det att de tänkt på mig och tänkt ut nåt fint inför min födelsedag gör mig jätteglad. Om de köpt nåt på Ica samma dag som jag fyller år kunde kvittat lika men sånt här det värmer in i själen. Ja och så hade de satt upp mängder av roliga grattishälsningar på hela nedervåningen under natten. Och när jag var ute med Saga och Linnea på eftermiddagspromenad  stack Sofie och Hampus till Ica och köpte grejer till en tårta som de smygbakade på Hampus rum utan att jag anade eller märkte något. Så drog de igång Bibel med imperiet i högtalarna och kom gående med en tårta när jag låg på soffan med Saga. Verkligen en glad överraskning. Nu är jag ett år äldre. Oavsett vad jag tycker om det. I de bästa av världar har jag lika många år kvar och Jonas lika så. I de bästa av världar får vi vara friska i både kropp knopp och själ och får göra verklighet av våra drömmar. Till hösten blir Saga fem. Jag tycker det brukar ske en milstolpe när barnen blir fem. De brukar bli så mycket större och självständiga då. Vid fem har de flesta av våra börjat uppskatta förskolan och kompisar då. Kanske blir det samma med Saga. Det här halvåret tänker jag att vi skyndar långsamt framåt. Förhoppningsvis gillar hon dagis så att jag efter några månader kanske kan börja jobba lite mer. Jag är så tacksam över att ha kunnat vara hemma så länge med henne som jag kunnat men nu är det dags att steppa framåt. Förhoppningsvis kommer jag hinna jobba ihop en pension som går att leva på om jag nu får äran att leva när den dagen kommer. Jag har prioriterat mammalivet högst ända sedan vi fick Sofie. Nu kan jag snart prioritera lite annorlunda. Jag skulle aldrig gjort något annorlunda även om jag fick chansen. Eller jo det kanske jag hade. Vissa grejer hade jag kanske ändrat på. Men inte på det att låta barnen vara hemma längre än vad de flesta får vara. Jag är tacksam för att kunnat ge dem det. Jag är tacksam för att ha fått fem barn. Nu är den biten av livet förbi. Allt har sin tid. Ett tag kändes det jobbigt. Särskilt sen det var lite på gång ett par gånger härom året. Jag hoppades på dem. Ville att de små hjärtanen skulle fortsätta slå. Men nu känner jag att det är okej. Visst är nyfödda bebisar det bästa som finns i hela världen. Och att få vara med om den lyckobubbla de första veckorna ger det är ju alldeles underbart. Men nej, ingen klättrande niomånaders, tandsprickning öroninflammationer eller en rymningsbenägen 1.5 åring. Nej det är bra nu. Det är så mycket annat jag måste hinna göra med resten av mitt liv.
 

5 januari 2019.

 
 
Jag ser hur dagarna länger sig lite för för var dag som går och att himlen får färg igen. Och just det känns så otroligt skönt. Men annars är det så mycket januari inom mig nu. Januari. Jag vet att det alltid blir så här. Och jag vet att den inte är evig. Ändå känns det i varje cell. Januari. Den mörka kalla kala dystra. Den som påminner om hur fort tiden går, hur fort livet går. Vi firar nyår. Börjar ett nytt år. Sekunden efter fyller jag år. Såklart jag vill fylla år. Jag vill ju leva. Men jag hatar att bli äldre. Avskyr allt med det. 40 är fantastiskt så de. Jag trodde dem inte. Inget blir bättre av att bli äldre. Man blir ful, skrynklig, slapp, kroppen funkar inte som innan, ögonen blir sämre och håret tunnare. Livet blir kortare och kortare sen dör man. Det kanske är för att jag fyller år som jag ogillar januari så mycket. Eller delvis det. Det är ju såklart det där med vardagen också . Jag hatar när den tränger sig på igen. Nystart säger folk vid nyår. Skönt att komma in i rutinerna igen säger de efter trettonhelgen. Och gång efter gång undrar jag vad de menar. När man är ledig får man vara tillsammans med de människor man älskar och styra sin tid så som man vill ha den. Vad kan vara bättre än det. Varför vill man inte ha sina dagar så. Idag fyller en av mina bästa vänner år. Hon är två dagar äldre än mig. Och angående åldrandet verkar hon tänka likadant som mig ungefär. Helt logiskt enligt mig. Jag kan dock önska att jag var en sån som tänkte tvärtemot och tyckte det var skönt att åldras men jag kan inte hitta en enda positiv grej med det. Det är skit att bli gammal brukade min svärmor säga. Och jag kan fatta precis vad hon menade. Att vara 25 i själen men ha en kropp som åldras. Jag ser alla fina gamla människor på jobbet. Människor bakom skröpliga svaga kroppar och vimsiga hjärnor. Nyss var de unga och starka. Jag lyssnar på de rosslande andetagen från en som snart ska lämna detta liv. Jag fuktar hens läppar med en fuktig tuss och torkar stilla bort det som bubblande kommer rinnande från hens mungipa. Jag smeker stilla hens kind innan jag lämnar rummet. Och jag tänker att det är fasen inte kul att bli gammal. Januari och födelsedagar påminner mig om livet och döden och jag önskar att man kunde räkna bakåt istället .

2 januari 2019

Så blev det ett nytt år. Vi lämnade de sköna lugna mellandagarna för en ny månad. Igår hade vi en stilla dag. Jag väckte Linnea och Saga vid tolv, trötta efter en sen nyårsafton. Saga och jag gick ut en stund och tog en eftermiddagspromenad och var på Ica en runda för att köpa ingredienser till räksallad, annars gjorde vi inte många knop. Idag har jag varit med Sofie hos hennes nya diabetesläkare sen åt vi lunch på Hongkong. Jonas Jag Sofie Linnea och Saga. Hampus ville inte stiga upp så tidigt. Vi skulle vara i Växjö redan vid 11 och Lovisa hade sovit över hos en kompis och hade tid hos frisören för den efterlängtade färgningen. Jag hämtade henne där i eftermiddag och hon var jättefin. Imorgon det dags för mig att jobba igen. Sen tar vi ett par lugna dagar till innan den tråkiga vardagen med ringande klockor och stress drar igång igen. Och nu blir det en ny vardag. Taggen folk verkar ha för januari den uteblir som vanligt hos mig. Januari är fortfarande min tråkigaste månad helt utan konkurrens. Men en ny vardag väntar iallafall. Kanske börjar jag plugga vid sidan om arbetet. Kanske börjar jag jobba med något helt annat. Ibland tror jag att jag kommit på vad jag vill men sen vill jag något helt annat. Jag trodde jag visste vad jag inte ville iallafall men det visste jag tydligen inte heller. Inte alls. 
 
 
RSS 2.0