16 mars.

Vi vaknar till många minusgrader idag. Och så ska det vara i minst en vecka. Sen har mars passerat. Men vi har sol i alla fall. Jag scrollade bakåt bland mina Instagrambilder till mars i fjol. Där var bilder av utslagna snödropp i kvällssol, jag hängde ut tvätt och vi fikade intill husknuten. Denna dagen i fjol öppnade mina krokus sig mot solen jag postade en bild av gula solbadande krokus och Saga hade hoppat i allt för stora vårskor berättade jag i texten. Jag kommer ihåg det där. Kommer ihåg hur hon stolt spatserade runt i blommiga  sneakers som egentligen var två nummer för stora där i solskenet. Och jag hade skrivit att jag bar drömmar som var lika stora. Vad jag drömde om vet jag inte. Men jag anar. Och 2 dagar senare fick jag ett positivt besked. Positivt som blev negativt. Och senare skulle samma sak hända igen och igen. Nu har jag lagt dessa drömmar åt sidan. Jag vet inte om det är livet eller jag som valt. Men det är bra nu. Efter allt annat som hänt och pga mitt mående är det bra nu. Jag vet sedan innan vad fjärde gången gillt kan göra. Men jag vill inte mer. Det tar mer än det ger. Jag har nya drömmar nu. Små små drömmar. De handlar mest om majkvällar och sol. Om cykelturer på landet och kvällar vid sjön. Om sommar och små semestertrippar och om att vara tillsammans. Och att trivas tillsammans. Men allra mest handlar det om att få må bra. Jag fick en förfrågan för en tid sedan om att börja plugga. Man skulle läsa tre dagar i veckan och så var man garanterad att få jobba 50% under tiden. Men jag förklarade och det inte gick nu. Att det inte skulle funka. För att allt just nu handlar om att överleva. Hon förstod. Och eventuellt kommer ett liknande erbjudande i höst. Bara jag slipper de där otäcka allergiska reaktionerna jag fått om natten vid ett par tillfällen så kanske ångestattackerna som kommit efter detta kanske lämnar mig eller åtminstone blir färre och lindrigare. Jag hoppas på att kunna känna att det är skönt att lägga sig igen om kvällen och på att våga äta det jag vill igen. Läkaren har sagt att jag ska fortsätta ta antihistamin om kvällarna i ungefär tre månader. Han trodde att mina allergiska reaktioner kan ha kommit av en infektion och att det är en så kallad infektionsallergi som kan försvinna. Jag var väldigt svullen i mina körtlar runt halsen när jag var på läkarbesök och när jag sedan fick mina blodprovssvar så hade jag ett förhöjt värde på mina vita blodkroppar. Detta tolkade han bero på en infektion. Så kanske är det just en infektion allt beror på. Jag tycker bara det är konstigt att det inte ger sig. 28 januari fick jag min första allergiska reaktion i tungan. Och efter det här det hänt 3 gånger till. Och ända sedan dess har jag haft blåsor och sår i munnen med en brännande ömmande känsla i tungan. Jag försöker hitta ett samband i vad jag äter men lyckas inte. Så kanske är det pga en attans seg infektion jag har dessa symtom. Och visst kan jag stå ut med dem. Bara jag slipper svullna upp i tunga och läppar. Och bara jag slipper panikattackerna som kommit pga detta. För jag tänker att allt inte bara ska handla om att överleva. Det ska handla om att leva också. Känna frid och lycka. Och känna sockerdrickerus i bröstet och se hur livet glittrar.
 

15 mars.

Jag brukar säga att jag inte längtar för att livet går så fort ändå. Och jag vill inte längta bort det. Men nu längtar jag. Jag längtar efter värmen. Jag längtar efter våren. Vintern har kännts kall och svår i år. Vi har skymtat våren men så har vintern fått ett återfall igen och igen. Jag hoppas att allt jobbigt ska försvinna när våren kommer. Jag hoppas på en lugn varm och skön sommar. Och jag längtar faktiskt lite dit. 
 
Vi hade våren på besök en dag.
 
RSS 2.0