Sista kvällen i maj.

 
Liljekonvalj, gökört, lupiner och hundkex kantar min väg. Fångar majkvällen, den sista, på bästa tänkbara vis. Trampar iväg för att insupa allt det vackra, alla dofter, all grönska och fåglars glada kvitter. Trampar iväg för att fånga stunden, hålla kvar maj en liten stund till.
 
Känner mig lycklig över att få uppleva allt det här, småtrallar för mig själv när jag skumpar förbi bräkande får och ängar fulla av smörblommor och harsyra. Men får också ett styng av vemod över hur fort allting går. Jag ser hur maskrosorna redan blommat över. Jag var aldrig där och såg alla de där tusentals små solarna som brukar bilda gula hav över ängarna i år. Jag såg inte heller de där vita vackra dunbollarna som kommer efter blommningen. De var redan förbi. Ikväll var de bara en lång skranglig stjälk med en knopp på toppen. De står där som en påminnelse över hur viktigt det är att fånga dagen. Maj kom och gick. Jag påminns om hur fort ett liv passerar revy, påminns om hur liten den stund är som vi går här på jorden.
 
Igår firade vi vår fina lilla åttaåring. Hon fick en varm och solig födelsedag. Sömnrufsig, yrvaken och finast i världen när vi sjöng för henne igår morse och för varje paket hon öppnade avfyrade hon ett allt större leende, särskilt när hon kom till det där Nintendot som hon önskat så länge. Åtta år skuttande i nya kläder och solbrillor på väg till skolan.
 
Under eftermiddagen firade vi med kakor och  glass på altanen, sambon tog ledigt klockan tre för att kunna vara med men under den fikastunden var vårt lilla födelsedagsbarns soliga humör som bortblåst. Tack och lov kom solskenshumöret tillbaka. Grannbarnen kom över med en bukett liljekonvalj och teckning och när kvällen kom så grillade vi på vår nyblivna åttaårings begäran. Det är en tradition vi har att den som fyller år den får bestämma maten. Jag tror att hon tyckte att födelsedagen blev så där bra som hon hoppades. Jag hoppas det iallafall.
 
Nu ska jag innan maj gå över i juni gå ut och sätta mig en stund i trädgården och se om herr igelkott kommer på besök ikväll.
 
Kram
 
 
 På väg till skolan i går morse

Ingen vanlig dag.

 
 
Imorgon är det äntligen dags! Som hon har väntat, som hon har längtat precis som ungar i den åldern gör. Imorgon är det ingen vanlig dag för i morgon är det vår älskade Lovisas åttaårs dag.
 
Imorgon är det alltså åtta år sedan vår mellantjej behagade komma till världen, sex dagar över tiden. Men när hon väl bestämt sig för att se dagens ljus gick det relativt snabbt. En och en halv timme efter att vi parkerat bilen i sjukhusets parkeringshus så hade jag vår lilla trea i min famn. Eller lilla och lilla, det var en ganska bastant liten dam som kom in i våra liv den där måndagmorgonen för åtta år sedan, en donna på 4895 gram 52 cm lång, med kinder runda som persikor och med en tjock och mörk kalufs som kunnat få vilken pudelrockare som helst att bli avis.
 
Vår "lilla" Lovisa är familjens lilla yrväder och har så alltid varit. Det är tjejen som tillför lite mera "punk" i vår familj, tjejen som går sin egen väg. Hon har begåvats med lite mer av det mesta vår sköna lilla böna. Lite mera jävlaranamma än syskonen, lite mer självförtroende, lite mer humör, lite mer mod, lite mer oblyghet. Hon hörs lite mer, hon syns lite mer, hon är lite mera social, och hon hamnar lite oftare i konflikter. Men hon är också en fantastiskt rolig kompis, en skojig lillasyster och storasyster, en underbar dotter, en begåvad skoltjej, en duktig simmare och gymnast, hon har en härlig humor och hon får ofta folk att skratta. Hon har glimten i ögat och hon vill helst att det ska hända något kul hela tiden.
 
Vår lilla Lovisa har nog den allra "svåraste" platsen i syskonskaran men hon klarar av att vara trean alldeles galant,  hon ser till att hon blir sedd och lyssnad på precis så mycket som hon förtjänar att bli. Vår lilla Lovisa är nog den av våra fyra barn som påminner mest om mig själv. Jag kan se många likheter i våra sätt både bra och mindre bra.
 
Imorgon hoppas jag att du faktiskt sover och inte bara ligger och blundar när vi kommer och sjunger för dig så att vi får väcka dig med sång och paket på den här efterlängtade dagen.
 
Jag hoppas du får världens bästa födelsedag att den blir precis så som du önskar.
 
Grattis älskade fina lilla unge!

En doft av sommar.

 
Aaah, gud så gott det doftar! Känner ni? Måste vara allt regnet som fallit den sista tiden som fått alla dofter att framhävas lite extra. Nu när ögat vant sig lite vid allt vackert så får näsan sin dos. Det doftar sommar, det doftar friskt och blommigt. Jag får nästan lust att börja äta av hela växtligheten, men det skulle nog inte vara så bra. Så jag nöjer mig med att stå med näsan inkörd i mina syrenbuskar och bara sniffa.
 
Jag har varit ledig från jobbet idag. Har varit på läkarundersökning, ett återbesök. Var väldigt nervös innan. Men allt gick bra. Det enda jag behövde var en femdagars antibiotikakur för en infektion i kroppen. Innan jag gick därifrån berättade jag för läkaren att jag var så glad att det var en människa som henne jag träffade sist jag var där, att hon passade utmärkt för sitt jobb. En ung kvinna som såg ut som fina lilla sångerskan Laleh och som uppträdde som en ängel. Bad henne även hälsa till sin kollega som jag träffade för ett par veckor sedan som även hon var en väldigt fin, lugn och varm person. De borde få mer beröm all vårdpersonal som jobbar på för fullt, ofta underbemanade, men som ändå bemöter sina patienter på ett sånt fantastiskt vis.
 
Nu tänkte jag bläddra lite i tapetprovspärmarna flickorna lånade hem idag. Dricka lite varm choklad och se vad man kan hitta för fint. 
 
 
RSS 2.0