Inför 2014.

 
Barnen hjälps åt att mixa ihop ingredienserna som ska ner i glassmaskinen och förhoppningsvis bli en god hallon&blåbärsglass till kvällen. Jag hackar rödlök, lilltjejen hjälper mig att blanda gräddfil med stenbitsrom och majonäs som ska bli en kall sås till laxen. Jag funderar på vad jag vill med 2014. Hur jag vill leva mitt 2014. Jag tänker på hur det var när jag var liten, sådär åtta, tio år. Hur högtidligt och sorgligt jag tyckte det var vid årsskiftet. Hur tanken på att det år som gått aldrig, aldrig mer skulle komma igen. Hur tanken på att att nittonhundraåttiofem aldrig mer skulle komma tillbaka.
 
Lite så kan jag nog tänka än. Man minns allt fint som varit. Man är lite rädd för det som ska komma. Mest handlar det nog om att man blir äldre. För varje dag som går, för varje år, kommer man allt närmre döden. Allt närmre slutet. Hissnande, skrämmande tanke. Man vill ju vara för evigt. Odödlig och evigt ung. 2014 på ingång, i år ska jag fylla trettionio. Nyss var jag bara nio.
 
Hur vill jag då leva mitt trettionioåriga 2014. Egentligen precis som nu. Jag är nöjd så som det är. Men som så många andra hoppas jag väl på att föröka leva lite nyttigare, mer motion och mindre fika, bli bättre på att hantera stress och bättre på att prioritera, låta det som är allra viktigast gå först.
 
Viktigast av allt är ju dock att vi får vara friska, att inga dumma sjukdomar kommer och förstör. Att vi får vara tillsammans, ha tid för varann. Att kärleken består. Jag hoppas att barnen ska trivas och ha kul i skolan och på dagis och att sambon ska få chansen att göra nåt annat, ett nytt jobb inom ett helt annat område, något han skulle trivas med. Jag skulle gärna se att vi fick tummen ur  till den där vigseln vi så många år pratat om. 2014 får gärna bli året då jag blir gift och får sambons och barnens efternamn. Sen vore det såklart helt, helt underbart om jag än en gång fick uppleva livets mirakel, att än en gång få föda en liten bebis till världen, att än en gång få uppleva lyckan i att bli förälder.
 
Nej nu ska jag måla mina naglar glittrigt blå, ta en promenad och sen ska äldsta dottern få sminka mig så jag blir lite snygg inför kvällen. För fast vi firar nyår bara familjen, så vill man ju vara snygg såhär på årets sista kväll!
 
Ha nu en riktigt fin kväll allihop, så ses vi 2014. Året som ska bli det bästa någonsin, eller hur! :)
 
Gott nytt år! Kram från mig♥
 
(Från 2012.)
 

30 december 2014.

 
Det verkar nästan som om decembers fikaorgier med hemkokta kolor, bullar och choklad fått sockersuget att stillas för evigt. Nu är jag bara sugen på tomater, knäckebröd och ruccola. Och bra är väl det. Vi var inne i stan en stund igår. Barnen ville in och shoppa, och jag var lite rastlös. Sambon som skulle skriva krönika men hade idétorka blev väl glad att få en anledning att inte behöva sitta vid datorn.
 
Jag provade några par jeans när vi ändå var där, skulle verkligen behöva ett par nya. Men nej, no, nicht! Det är nog inte så lägligt nu efter all fika och uteblivna promenader... Nästan så att jag började gråta när jag fick syn på mig själv där i provhytten bland helkroppsspeglar med backspegel och allt. Rumpan. Snyft! Vems är den där oformliga degklumpen med gropar i.... Någon gammal tants, inte min. Dax att se till att ut och röra på fläsket helt klart.
 
Inatt har mellantjejen haft sin kompis på övernattning här. Mysigt. Nästan så att man ville bli åtta år igen när man såg dem mysa ner sig med varsitt Nintendo sida vid sida och sedan ligga och tissla och tassla till sent på kvällen.
 
Idag har vi äntligen fått se en skymt av solen, jag tog en promenad bort till återvinningen, lite så att det var lite vår i luften, till och med fåglarna kvittrade och jag började såklart drömma om krokus och snödroppar. Nämnde lite i förbifarten här hemma att jag skulle vilja plocka bort tomtarna och juldukarna. Men det blev vilda protester från flertalet familjemedlemmar så det vår väl vara jul ett tag till hemma hos oss.
 
Nu i eftermiddag har vi varit iväg och köpt lite raketer och bubbel och så passade jag på att kolla på lite kläder. Om jag hittade något som passade idag? Ja några par strumpor, för fötterna har iallafall behållt samma storlek;)
 
Ha det så gott! Och tack till er som ibland lämnar en liten kommentar efter er. Fast jag är lite dålig att svara på dem, så tycker jag alltid det är lika kul att läsa dem. Kram
 
2014 vad ska du bjuda på?
 

Året 2013.

 
 
Januari. Jag fyller 38. Samma dag börjar jag jobba igen efter en skön julledighet. Jag har fått ett vik på 50% som planeringsavlösare och är glad för detta. Sonen fyller 10 och nollar därmed för första gången och äldsta dottern fyller tonåring.
 
 
 
 
 
Februari. Min pappa blir sjuk och hamnar på sjukhus. Det visar sig att han fått en propp i bakhuvudet och hans hjärta arbetar inte alls som det ska. Vi firar hans 72 årsdag på centrallassarettet i Växjö bland strokepatienter och pappa ser med ens så trött och gammal ut. Min starka fina pappa han ska inte vara där. Än en gång påminns vi om hur kort och skört livet är. Pappa får en fantastisk vård och efter nån vecka kan han åka hem med nya mediciner och en tid för elchocksbehandling av hjärtat.
 
 
 
 
 
Mars. Jag går på promenad  en fredageftermiddag i början av mars. Blir lycklig ända in i själen när jag ser ett gäng krokusar sticka upp sina små näsor intill husväggarna. Sambon ska jobba under morgondagen, en lördag... Jag kastar iväg en tagging på honom på facebook, ett meddelande som lyder: Hur tänkte du nu, jobba en lördag när det är islossning och ägglossning och jag är gladare än kvarterets alla katter, fatta vad du missar.
 
Tio dagar senare gör jag ett positivt graviditetstest. WOW vi ska bli fembarnsföräldrar! Vi är chockade men glada. Vi firar påsk och köper ny bil efter att ha varit utan bil i nästan fyra månader.
 
 
 
April.Våren är på väg. Min mest älskade årstid. Krokus, vitsippor och snödroppar står i blom. Det känns underbart att det efter en evighetslång vinter faktiskt blivit vår igen.
 
 
 
 
 
 
Maj. Vackra underbara fina maj. Med cykelturer på landet bland bräkande lammungar, med värmande solstrålar mot min kind, med fågelkvitter, nyutslagna björklöv, med en kaffe intill husknuten, med liv, med en sagolikt vacker värld. 
 
Mitt i allt det här vackra får jag missfall. En liten blödning, ett besök på gyn. En underbar läkare som berättar att jag drabbats av ett MA. Att det lilla livet  avstannat i utvecklingen flera veckor tidigare men att min kropp valt att bära det vidare. Jag får med mig tabletter hem som ska stöta ut det som skulle bli vårat femte barn. Jag gråter och gråter och gråter.
 
 
 
 
Juni. Vi går till hembygdsparken där barnen har sin skolavslutning, det är högtidligt med flaggor och och marschmusik när hela skolan tågar in. Min mellantjen har fått äran att bära ettornas flagga, jag gråter när barnen sjunger somriga sånger, jag gråter när niorna håller tal, jag blinkar bort en tår en tår av stolthet när treorna kör sin bugguppvisning. I år går vår son i trean och han buggar som om han aldrig gjort nåt annat. Jag gråter med sonen när han kramar om sin lågstadiefröken, hans underbara fina fröken som de nu lämnar när de ska börja mellanstadiet.
 
En vecka senare är vi tillbaka i hembygdsparken och svänger våra lurviga runt midsommarstången. Vi har ätit midsommarlunch med mina föräldrar och farbror Kenth. Under kvällen ansluter ett gäng sköna norrlänningar till vårt midsommarfitrande och vi sitter ute på altanen till dagen börjar gry.
 
När Juni snart ska bli Juli åker vi till Stockholm med fyra förväntansfulla ungar, kliver på tåget en tidig torsdagsmorgon, vi får fyra fina soliga, roliga, minnesvärda dagar i vår huvudstad.
 
 
 
Juli. Sambon går på semester och jag som varit ledig ett tag ska sommarjobba i två veckor. Det är soliga fina dagar. Vi kvällsbadar i solnedgången i vår fina lilla insjö. Vi badar när jag är ledig. Vi ser på Allsång på tv och längtar tillbaka till Stockholm. Vi äter glass i stora lass. Jag får semester. Sambon och jag firar 18 år tillsammans. Vi skålar i alkoholfri champange. Jag får ett MF igen. Ett tidigt. Tårar och besvikelse igen. Men det är semester, det är sommar, jag vill vara glad. Men tankarna maler,vad är det för fel, varför blir det så här? Vi tillbringar dagarna vid sjön, det suger lite grann att inte kunna bada när vi har den finaste sommaren på flera år. Men jag njuter av att se mina ungar i vattnet,av att se sambon busa med dem där i plurret, njuter på bryggan med solen brännande på mina axlar.
 
Om kvällarna grillar vi, jag spelar quiskampen med sambon, sittandes ute i trädgården i en varsin solstol med ett glas vin. Ungarna är ute och leker, och leker och leker. Och livet är helt jävla underbart. Aldrig, aldrig vill jag att sommaren ska ta slut.
 
 
 
Augusti. Juli blir till augusti men jag vägrar vända blad i min kalender, Jag vill aldrig att sommarens lata dagar och underbara kvällar ska ta slut. Vi åker till Karlskrona,en favorit i repris. Tar en hotellnatt bara för att komma iväg lite grann och ha det gott, och vi får ett fint dygn i denna vackra sommarstad.
 
Så börjar skolor, jobb och dagis igen. Folk pratar om hur skönt det är att komma in i rutinerna igen. Men jag kan inte hålla med dem.
 
 
 
 
 
 
September. Jag får ett tillfälligt vik på 75% på småbarnsavdelningen. Jag trivs, tycker det är kul att jobba och dagarna går fort. Det går bra att lämna lilltjejen på dagis igen efter ett par veckor av gråt, magont och ovilja. Sonen klipper av sig håret efter att ha haft långt i många år och jag har plussat igen. Jag tror på tredje gången gillt. Jag är hoppfull. Sommaren hänger sig kvar, september visar sig från sin bästa sida. Och det säger bara poff så är det oktober.
 
 
 
Oktober. Höst. Mellanbarnen tävlar i friidrott i Växjö olympiaden, sonen springer till sig en bronsmedalj i 600 meter. Jag jobbar som timvikare och får nästan mer jobb än vad jag vill ha. Oktober förvånar mig, jag minns hösten som grå och mörk, men denna hösten är solig och färgsprakande. Jag får extra kontroller på gyn. Allt ser bra ut. Men en morgon är den där igen, en liten, liten blödning. Två dagar senare får jag en akuttid hos läkaren. Än en gång är jag tillbaka i den där jävla stolen, sekunderna står still, läkaren tittar och tittar på den lilla svartvita tvmonitorn. Så tittar hon upp och säger jag är ledsen Linda. Men det är inte hon som är ledsen, det är jag som är ledsen. Förtvivlad, förkrossad. Jag vill rusa därifrån, springa rakt ut i ingenstans och skrika ut min besvikelse. Jag vill slå sönder något, krossa stampa skrika och slå. Men jag är helt matt. Musten går ur mig. VARFÖR, VARFÖR,VARFÖR. Men jag tar mig samman. Sätter mig vid läkarens skrivbord. Får mina påsar med tabletter. De som ska driva ut och de smärtstillande. Åker hem och ringer till jobbet och säger att jag tyvärr inte kan jobba imorgon.
 
En vecka senare börjar barnens höstlov. Stormen de varnat för blåser in över småland men vi klarar oss ganska lindrigt. Fast i vårt kök börjar det droppa vatten i taket. Panik orkar inte mer nu. Dagen efter kommer en kille från en fuktfirma som lokaliserar vattnet från ett läckande takfönster på ovanvåningen.
 
 
 
 
November. Årets mörkaste dystraste månad och jag är trött, trött, trött. Jag har tappat lusten, tappat orken och gnistan lite grann. Humöret är en katastrof. Jag har börjat tvivla. Tvivla på allt. Min hjärna ger mig ingen ro. Jag är så trött på
mig själv, på mitt jävla humör. Jag känner mig helt passe´, tjock, ful och gammal. Självförtroendet har gått i botten.Jag är så arg och besviken på min egen kropp som inte längre funkar och jag är rädd rädd för sjukdomar och annat som kan komma och ta dem jag älskar ifrån mig. Jag är rädd för sjukdomar som kan komma och ta livet ifrån mig. 
 
 
 
December. Så mysigt det blev med alla julljusstakar. Äntligen får barnen öppna först luckan i kalendern. Vi sjunker ner framför första avsnittet av Barna Hedenhös uppfinner julen och vi älskar den från första avsnittet. Vi kokar julgodis, går på luciatåg bakar pepparkakor, julstökar, fikar, väntar på snön, och jag får veta att jag fått tjänsten på förskolans småbarnsavdelning, den jag så gärna ville ha.Vi firar jul och får julledigt:)
 
 
 
 
Snipp snapp snut och där var året nästan slut. 
RSS 2.0