Lovisa 10 år.

Så kom den äntligen den där efterlängtade tioårsdagen. Igårkväll hade Lovisa en liten tjejfest här med tacos, tipsrunda, fika, skattjakt, limbo och dans och idag har vi firat henne med tårtkalas med släkten. Dvs Morfar, morbror Paul, Anna, Lukas, Alexander och farbror Kenth. Men först började vi dagen med sång, paket och frukost på sängen. Det kändes lite konstigt att Hampus som varit på övernattningsfest inte var med när vi tågade upp för trappan på en rad hela familjen. Men det är väl så det blir när barnen blir större. Som vanligt vid barnens födelsedagar blir jag nostalgisk och minnen väcks. Dagen innan Lovisa föddes hade vi firat morsdag. Mina föräldrar och Jonas föräldrar hade varit hemma hos oss på mat och fika. När kvällen kom minns jag att jag strosade runt i vår lilla trädgård. Plockade maskrosblad till vår kanin stonkade och stönade med min stora mage. Längtade och drömde sen gick jag in och skrev i min dagbok. Flera sidor med penna på papper så som man gjorde förut innan bloggar och instagram. Jag var fem dagar över tiden och nästa morgon skulle jag gå till barnmorskan. Men vid tretiden på natten vaknade jag av att magen var hård och gjorde ont. Men jag var trött och tänkte att jag ville sova lite mer. Så jag låg och slumrade lite till. Vid femtiden väckte jag Jonas sen ringde vi svärmor och förberedde henne på att hon snart skulle få agera barnvakt. Jag satte på kaffe till henne. Och vid sextiden kom hon hem till oss. Då hade jag börjat få riktigt ont emellanåt. Jag minns att hon fick knyta mina skor för jag fixade inte att böja mig. Sen åkte vi iväg. Sofie och Hampus de sov fortfarande när vi drog iväg i den arla vackra majmorgonen. Vi parkerade i parkeringshuset för jag envisades med att jag kunde ta den vanliga vägen in till förlossningen och inte genom akutintaget. Så vi började promenera men vi fick stanna och profylaxa ganska många gånger på vägen. Vi kom till förlossningen ca klockan sju precis när nattpersonalen skulle gå hem och dagpersonalen skulle gå på. Klockan 8:00 föddes vårt tredje lilla barn. En mörkhårig vacker prinsessa på 4,9 kg och 52 cm lång. Eftersom vår Lovisa var ganska stor och axelbred så fick hon lite hjälp ut. Barnmorskan hävde sig på min mage för att få ut henne lite fort detta gjorde att hennes nyckelben bröts och att jag fick skador som behövdes opereras. Jag var nyförlöst, lycklig och livrädd. Livrädd för att sövas och inte vakna mer. Jag träffade världens mest opedagogiska läkare. När jag berättade om min oro för sövningen svarade han mig att ja det hände att folk inte vaknar. När jag skulle rullas ner till operation bad jag Jonas hålla upp vår lilla flicka mot mig. Jag sa att jag vill få se henne en gång till. Så här skulle det inte vara. Jag ville ju träffa mina barn nu och få visa dem deras nya lillasyster. Inte ligga och vara rädd att dö. På operation hörde jag några i gröna rockar undra om det är snitt på gång. Nej hon har precis fött svarade nån annan. Narkosläkaren var lugn, pedagogisk och trevlig. Jag minns hur jävla glad jag blev när jag vaknade upp och såg in i hans ansikte och han med ett leende sa till mig att du är vaken nu annars är jag en ängel. Under eftermiddagen kom sedan svärmor och svärfar och de stolta nyfikna storasyskonen på besök och där med alla mina tre barn omkring mig kände jag mig som en riktig superkvinna. Att tio år passerat sedan den där vackra majdagen är svårt att förstå. Min lilla runda mörkhåriga bebis har blivit en lång och blond vacker och klok ung dam. En tjej som står oftare på händer än vad hon står på fötter och som ständigt är på språng. Grattis älskade fina Lovisa familjens egna lilla virvelvind. ♥

27/5 15.

Det är sen kväll och jag borde gå och lägga mig och sova. Ute börjar mörkret sänka sig över trädgården och Saga hon sover gott i min famn. Ja, det är fortfarande så vi gör. Jag söver henne i soffan om kvällen sen blir vi ofta kvar här nån timme. Jag tycker så mycket om den där stunden. Att sitta i lugnet och stillheten och lyssna till hennes små andetag. Det är ett fint avslut på dagen. Idag har vi varit på Bvc på den sista träffen med föräldragruppen. Alla bebisar hade blivit så stora. Minns den där första träffen då vi hade babymassage och alla bara var små knyten. Ikväll har jag och barnen varit och tittat på en jättesöt liten kaninunge. Och bara vi lyckas fixa en bur lite fort så flyttar han hem till oss nästa vecka. Barnen blev helt förälskade i den lille kaninen så de längtar.

Helgen 23/5-24/5.

Vi fick en fin helg. Både vädermässigt och själsmässigt. Under lördagsförmiddagen var vi i stan för att köpa paket till Lovisa och till en kompis som Linnea skulle på kalas hos senare under dagen. Lovisa hon fick stanna hos farbror Kenth medan vi var iväg. På kvällen grillade vi och efter maten gick vi alla utom Sofie ut på en kvällspromenad på landet. Det blev en sån där fin kväll när man känner sig tacksam, glad och lycklig rakt igenom. Och kvällen den var vacker. Hallelujagaletmagisktvacker. När vi kom hem igen var det bara en liten stund kvar till eurovisionsfinalen började. Sofie hade pyntat tvrumsbordet med de obligatoriska "Sverige blommorna" som alltid ska stå på bordet vid finalen. Det är sedan gammalt. Jag gick och la mig när ungefär hälften av länderna sjungit men alla barnen. ( utom Saga) var vakna och tittade ända tills det var slut. Så idag har de varit lite trötta. Men vad kul att det blev seger för Sverige. Jag kikade lite grann på reprisen i morse. Och fällde en liten tår när Måns höll sitt lilla segertal.
Idag har vi haft premiär för sill och nypotatis här. Hur gott? Galet gott! Sen gjorde vi glasstrutar som vi åt på studsmattan till eftermiddagsfikat. Smart att sitta där för då kan inte Saga äta gräs. Ikväll har Lovisa spelat match. Jag tog en promenad upp med vagnen till IP eftersom Saga sov. Idag spelade de mot Vislanda. Och idag vann de säsongens första match. Roligt för dem. Och lite extra kul att det blev mot just Vislanda. Jag hade skojat lite med Lovisa om att idag måste de vinna sen kan de förlora resten av säsongen. Men om de förlorar idag får ju jag som är från Vislanda från början skämmas. När vi kom hem tände vi grillen igen. Det gäller ju att passa på.
RSS 2.0