Valborg.

 
För 16 år sedan döptes vår äldsta dotter Sofie det var en fantastiskt vacker vårdag. Temperaturen låg långt över tjugo och det var mer som om det vore högsommar än vår. För11 år sedan stod jag höggravid vid brasan nyss fyllda 30 väntandes mitt tredje barn med en femåring och en tvååring vid min sida. Förväntansfull och vackrast i världen typ med min majestätiska mage. För 5 år sedan vaknade jag lite bakis den här dagen efter att ha varit på en spelning med Persons Pack kvällen innan. Min kompis och hennes syster hade lyckats få mig att slita mig från hemmet efter att knappt gått någonstans sedan Linnea fötts tjugo månader innan.
 
Jag har lite blandade valborgsminnen från åren som gått. Mest minns jag de aftnar då jag haft ett litet barn i min mage när vi stått och huttrat vid brasan. Kanske för att de varit de bästa. För att jag varit så förväntansfull på framtiden.
 
Men jag minns också de valborgsmässoaftnar då jag själv var barn. Hur elden tändes på grusplanen vid fotbollsplatsen . Och hur tjock svart rök spred sig över oss. Jag minns att de vuxna doftade svagt av alkohol, pratade högt och skrattade. Jag minns brandbilarna som stod beredda. Och jag minns att jag tyckte texterna om hur vintern rasat ut  var konstiga men hur högtidligt det kändes när alla stod där tillsammans och sjöng. Och jag minns hur vi ungar allt efter att brasan tog fart började springa runt elden i cirklar. Lite närmre för varje varv. Lite närmre än vad vi egentligen hade tillåtelse till. Och när jag kom hem såg jag att jag fått flera brännmärken i min nya fina pastellfärgade jacka. Brunfläckiga hål lite var stans i det mintgröna och rosa.
 
Tack för i år du kyliga april då både regn snö och hagel föll föll över oss och välkommen maj.  
 

Fjärde fredagen i april.

Är det inte fredag väldigt ofta. Eller är det bara jag som tycker att tiden  rusar. Det är som om det bara går fortare och fortare ju mer jag vill att det ska sakta ner. Vi är mitt i vitsippetid nu och här vill jag vara. Jag vill vara här länge. Ett liv, en vindpust var det någon som sa och det stämmer tycker jag.
 
 
Igår kväll gick jag brevid på jobbet för andra gången och det gick bra. Även hemma hade det gått bra. För att slippa gråt och mammalängtan hos den lilla vid läggning hade hon istället fått somna i soffan och så satt de när jag kom hem. Fina så att hjärtat smälte. Linnea väntade dock in min hemkomst innan hon slöt sina blå. Men hon tog sovmorgon idag så hon har fått sin skönhetssömn ändå. Nästa vecka gör jag min sista brevidgång sen ska jag vara klar för att kunna gå in och ta egna pass.  Spännande. Och Jonas har fått skriva på papper nu om att han får förlängt på jobbet så nu vet vi att han får vara kvar nästa termin också. Det känns bra.
 
 
Vi var i tidningen Magazinet en dag denna veckan. Ett litet reportage om Jonas och hans instagram @pestdoktorn 
 

Sjuttonde april.

 
 
Sjuttode april och vår lilla Saga blir 20 månader. Att redan halva april gått känns konstigt. Att Saga snart är två år känns ännu konstigare. Jag kan inte förstå hur fort det gått. Vi vaknar till en regnig söndag. Lika regnig som den söndagkväll då hon föddes. Linnea har varit på klasskalas i hembygdsparken det var blött men hon tyckte att det var det roligaste av alla klasskalas hon varit på .
 
 
 
Igår var hela familjen i Växjö egentligen hade vi inget behov av att åka dit det var barnen som insisterade. På väg hem stannade vi till och köpte lördagsgodis i Ör och när vi kom hem tände vi grillen och drack en irish för att hålla värmen medan kotletter, cornfilé och halloumi blev klara. 
 
 
I tisdags var Sofie inne i stan för att göra testet i musikteori samt för att sjunga och spela upp  en egen vald låt. Hon valde att framföra en hon skrivit själv. Vi hade lite sms-kontakt under dagen. Hon sa att teorin sket sig och eftersom de inte läst något sånt i skolan och eftersom hon är självlärd på gitarr så är det ju inte så konstigt om man inte kan noter och sånt. Men hon tror att framförandet av sången gick bra. Det hade känts så och nån av de som lyssnade hade sagt att den såg fram mot att ses i höst. När hon kom hem hade hon, jag, Linnea och Saga picknick på en filt i solen. Vi åt chokladbollar och drack kaffe och jag ställde tusen frågor om dagen. I fredags fick hon det preliminära resultat och enligt det var hon antagen. Här hade de dock bara gått på de nuvarande skolbetygen och på dem låg hon över medel bland de sökande. Så förhoppningsvis blir det som hon önskar.
 
I torsdags kväll  var jag iväg och gick brevid på furuliden. Tanken är ju att jag ska försöka jobba i alla fall en kväll i veckan nu under våren och kanske även lite dagtid om helgerna framöver för att mina föräldradagar ska räcka fram till augusti. Jag var supernervös hela veckan inför det här. Jag har ju knappt varit nånstans sedan Saga föddes och särskilt inte om kvällarna så jag var orolig för hur det skulle gå med den lilla mammegrisen. Och jag var orolig för hur det skulle vara att  jobba igen särskilt  inom åldringsvården för det var ju väldigt många år sen sist. Här hemma hade det gått bra. I alla fall fram till Saga skulle sova då hade hon blivit ledsen och gråtit och de fick gå upp och börja om proceduren ett par gånger men hon hade somnat till jag kom hem. Linnea var dock vaken men det gjorde inte så mycket eftersom hon är ledig på fredagar. För mig gick det nog ganska bra. Först tänkte jag,  hjälp vad gör jag här. Och så blev det lite rörigt med min brevidgång av ett par olika anledningar. Nu har jag en ny brevidgång på torsdag och bara det funkar hemma så tror jag att  det här kan bli bra. Jag hoppas det i alla fall. 
 
 
  
 
 
RSS 2.0