Sista torsdagen i februari.

 
Det finns en miljon saker att grunna och grubbla över, känna oro och rädsla för. Det är väl det som är nackdelen med att vara människa. Men det finns ännu fler saker att känna glädje och lycka över. Som det att våren är precis i inledningsskeendet. Som det att det i skrivandets stund inte är helt beckmörkt ute fastän klockan är strax före arton. Som det att det i morse var dagsljus när jag satte mig på cykeln klockan kvart i sju för att trampa upp mot jobbet. Eller att fåglarna sjöng så glatt, att det luktade vår och att solens strålar letade sig fram när jag cyklade samma väg hem efter arbetsdagens slut. Jag blir så glad över varje liten nyutsalagen snödroppsknopp jag hittar. Blir glad när jag ser den röda kvällssolen går ner bakom vårt gamla garage. En kvällssol som påminner om sommarkvällarnas solnedgångar.
 
 
 
 
Ikväll har sambon, lilltjejen och jag varit ute och snickrat upp vår fågelholk som blåste ner under höstens stormar så att jag även i år ska kunna sitta intill husknuten med en kopp kaffe i handen och lyssna till duniga små nykläckta fågelungar. Det känns bra att tänka på.

Fågelkvitter, våfflor och snödropp.

 
Vi har fått en försmak av våren idag. Solen har kikat fram och småfåglarna sjöng så ivrigt och glatt när jag cyklade ner till posten i förmiddag för att lösa ut grejer till äldsta dotterns insulinpump. Nu förstår jag att våren finns inom räckhåll. Snart kommer krokus och snödropp stå i full blom, lakan kommer hänga ute på torkvindan och grilldoften kommer spridas över kvarteret. Vi hittade faktiskt årets första snödropp i vår trädgård härom dagen, ja eller min mellantjej som gick ut för att leta och fota vårtecken när hon kom från fritids i onsdags hittade den.
 
 
 

 
 
Igår var jag ledig och jag och tre av barnen gick hem till en av byns mest godhjärtade damer för att bli bjudna på våfflor, lyssna när hon spelade dragspel och sjunga och ha trevligt. Inbjuden var också hennes svärdotter och svärdotterns två små tjejer. En treåring och en liten bebisflicka på två månader. En liten bebis som både jag och mina barn blev väldigt förälskade i. Jag hoppas så att min graviditet ska gå hela vägen denna gången, att familjen ska få berikas av ytterligare en liten medlem i augusti nån gång. Vi är många som väntar och längtar. Men det är långt kvar och mycket kan hända, jag har lärt mig att aldrig ta nåt för givet. Men jag hoppas.
 
I torsdags var sambon ledig och jag slutade tidigt så under eftermiddagen åkte vi in och bowlade hela familjen. Tycker det är hur kul som helst att bowla (även om jag inte vann denna gången). En perfekt grej om man vill göra nåt enkelt tillsammans hela familjen. Alla var nöjda och glada. Ja, förutom sambon då kanske som är lite dålig förlorare;) Efter bowlingen åkte vi och fikade semlor och bakelser.
 

 
 
Nu väntar fläskfile i ugn, lördagsgodis och melodifestival. Egentligen tycker jag att melodifestivalen är ovanligt dålig i år men ändå måste man ju bara titta. Mellantjejen ska sova över hos grannflickan inatt så hon kommer att ha lördagsmys där. Kul för henne eftersom storbarnen fick sova hos morfar en natt nu under sportlovet. Lilltjejen tyckte att hon också skulle få sova över hos grannarna i natt för hon har varit med och lekt där inne idag och hon tycker såklart att det verkar hur kul och mysigt som helst. Men jag tror att när kvällen kommer så är hon nog ändå ganska glad att få lägga sig jämte mig.
 
 
 
 
Ha en fin kväll!

Krokus och kringlor.

 
Det är nåt särskilt med krokus tycker jag, och så har det alltid varit. Jag blir så glad av dem. Idag fick en kruka med krokus följa med mig hem från Ica. Jag har aldrig tidigare haft krokus inne. Men i år får de pryda mitt köksbord i väntan på att de i trädgården ska stå i blom. Minns när jag var liten, hur vi vid mitt barndomshem hade hela landet utanför "gillestugefönstret" fullt av krokus i alla de färger lila, gula, randiga, vita, stora vackra och frodiga. Och jag minns att jag redan då blev lycklig av att se dem stå i blom. När krokusen blommade visste jag att snart skulle vi skulle få kattungar igen, mjuka, gulliga små kattungar att kela med, jag skulle snart få springa barfota i trädgården, få vara ute länge om kvällarna och leka med kompisar, vi skulle åka till Halmstad och bada i havet och vi skulle åka till den stora jordgubbsodlingen och plocka bär som skulle bli till underbart god hemgjord saft.
 
Krokusen väcker minne, hopp och förväntningar. Jag glömde sätta nya lökar i höstas, men i fjol petade jag och småtjejerna ner lite nya lökar här och var i trädgården och året innan dess var far var här och satte ett gäng lökar i jorden, och varje vår känner jag mig ivrig som ett barn på julafton när jag smyger omkring här i trädgården och letar efter knoppar.
 
 
 
 
 
Annars tar vi det mest lugnt i dag, skrotar runt och tycker det är skönt att ha sportlov. Vi bakade ett par plåtar kringlor efter lunch så att vi fick lite gott eftermiddagsfika. Nu tänkte jag att vi kanske skulle gå ut lite, men det var ingen som hade lust. Så antingen får jag väl gå och bråka med min krånglande tvättmaskin lite eller skulle man ju kunna ta och unna sig att sova lite grann. Tror jag väljer det sistnämnda.
 
 
 
 
RSS 2.0