28 januari. Imorgon blir hon 18.

För 18 år sedan var den 28 januari en fredag. Det snöade lite lätt och jag och Jonas tog en promenad ner till biblioteket. På väg hem stannade vi till en stund i hembygdsparken och fångade snöflingor. Det var så härligt att komma ut. De senaste månaderna hade jag nästan varit bunden vid sängen på grund av extrem yrsel. På kvällen åt vi räkmackor och såg en film jag åt många minns jag, jag var sådär superduper hungrig. Och så minns jag att jag åt kexchoklad och saltakatten. Den kvällen när jag skulle lägga mig var min mage hård som sten. Men jag misstänkte ändå inget. Det var en vecka kvar till beräknad förlossning och min barnmorska hade sagt bara nån dag tidigare att hon trodde att jag skulle gå över tiden. Kanske ända till alla hjärtans dag. Och vad visste jag. Det var min första graviditet och jag visste typ ingenting. Jag var lite trött och la mig före Jonas den kvällen. Klockan fem nästa morgon vaknade jag och skulle på toa. Då gick vattnet. Så jävla häftigt och så spännande. Aldrig tidigare eller senare har det gått så fort att väcka Jonas. Det är dags nu sa jag och på en millisekund satt han käpprak upp i sängen. Imorgon blir hon 18 år vår förstfödda. Vår fina Sofie. Hon som redan varit med om så mycket sorg i sitt liv som man inte vill att något barn ska behöva göra. Jag tänker särskilt på när hon förlorade sin farmor. Hennes bästa vän. Hon som alltid fanns där som en tredje förälder men som försvann från en dag till en annan. Men också sorgen efter farfar han som lämnade oss samma vecka som Sofie fick sitt diabetesbesked. De låg där på Växjö lasarett och kämpade båda två. Och katten Bill. Han som fyllde en så stor funktion i hennes liv men blev sjuk och dog. Och en mängd andra grejer.
 
Sofie har  precis som sin bror har ett hjärta av guld och ett knivskarpt intellekt. Sofie är djurens bästa vän och även min bästa vän. Hon är en lyssnare och en trygg klippa att luta sig mot. Jag hoppas att hon en dag ska förstå hur bra hon faktiskt är. Jag älskar dig du fina människa. Du som först ledde mig in på föräldraskapets väg och gjorde mig till en mamma. Du satte oss verkligen på prov med kolik, en ständig närvarotörst och noll sömn. Men det är glömt och förlåtet nu. Jag väljer att minnas det vackra istället. Dina gyllenbruna kinder dina kloka ögon och din tjocka mörka kalufs. Och det porlande skrattet som kom när du var några månader ung. Jag är så tacksam för dessa första 18 år med dig. Fina fina Sofie.
 

27 januari.

Herregud redan den 27e då har ju snart hela januari swischat förbi. Den längsta, tyngsta månaden på året har gått i ett kick. Det blev ännu en galen morgon idag. Jag var som vanligt trött när jag vaknade men la mig rätt tidigt igår kväll. Jonas körde till Hjortsberga för att hämta Lovisa och hennes kompis så när Talang var slut på tv gick jag och la mig tillsammans med Linnea och Saga. Så det var ändå rätt okej när jag vaknade. Jag tror jag sov ganska djupt när jag sov i natt för jag har drömt mycket. Och jag blev inte väckt så jättemånga gånger under natten. Bara 3- 4 kanske. Och tanken på att det var lördag kändes fin. Jag gjorde iordning frukost till mig och småtjejerna, hämtade in tidningen och satte oss i soffan för en mysmorgon. Jag älskar frukost. Det är typ så att jag kan längta efter det när jag lägger mig på kvällen. Men bara en liten bit in på frukosten skulle Linnea göra något och Saga behövde hjälp på toan och vi lämnade bordet. Men eftersom jag visste att katterna var inne ställde jag min skål med musli på diskbänken först. De äter allt de ser. Att jag serverat dem två portioner innan jag gjorde vår frukost spelar ingen roll. Och jag har blivit vansinnig på dem så många gånger när de varit på vår frukost medan jag varit och väckt barn. Tror ni det hjälpte att jag satt min skål på diskbänken. Nej det gjorde det inte. När jag kommer ut i köket står Majken och slickar i min skål. Och jag blev vansinnig. Riktigt vansinnig. Om vi säger som så att Hampus vaknade när jag vrålade kattjävel ända från tårna upprepade gånger förstår jag hur jag skrek. För Hampus vaknar inte ens om himlen faller ner. Katten sprang upp och gömde sig och jag som hade tagit den sista muslin fick ställa mig och koka gröt istället. Barnens nutellamackor hade dock lämnats orörda. Men efter det var känslan av mys och lugn över. Jag la mig 10 minuter efter frukosten och andades sen gick jag upp och laddade en maskin tvätt och gjorde en liten fruktsallad till mig och de små och drack en kopp kaffe med Jonas. Han hade varit ute med hunden och kom hem lagom efter mitt utbrott på katten. Jag avskyr när dagen börjar så. Det är lätt att hela dagen blir förstörd. Fast efter lunch åkte vi till Växjö och ikväll har vi haft grillpremiär. Nu ser de små på Lasse-Maja på tv. Och Jonas på hockey, HV ligger under så nu är det hans tur att vråla och vara vansinnig. Själv tycker jag det är skönt att det är lördag med de små bredvid mig som knaprar lördagsgodis så det låter som att tänderna ska ryka. Och jag som är nyduschad med myskläser, choklad och ett glas vin.
 

25 januari.

Det var lite vår över dagen igår fast vi egentligen befinner oss mitt i vintern. Det var sol och plusgrader och leriga vägar. Typ som ett litet smakprov av det som ska komma. 
 
 
RSS 2.0