Det är första skolveckan efter höstlovet och vi är tröttare än någonsin när vi ska stiga upp om morgonen. Men det är väl så det brukar vara i mörka november. Tänk redan november. Så fort det gått. Från mars till november var det liksom ingenting. Det var i november som... Fast jag tänker inte så mycket på det. Saker de blir som de blir. Och det är så mycket annat att tänka på nu. Jag tänker på pengar, på vad jag ska bli när jag blir stor, jag tänker på julen och alla julklappar som ska köpas, och jag tänker på sömn. Sömnen som jag nästan gett upp. Förut kunde jag tänka att till våren eller till sommaren kanske Saga lärt sig sova hela natten. Men nu tror jag aldrig någonsin det kommer att ske. Nätterna pendlar mellan dåliga och mycket dåliga. Nu har vi haft ett par veckor då de är mycket dåliga. Och min hjärna känns helt trasig. Idag har vi varit på sångstund jag och min Saga och ikväll ska jag på genrepet av Moheda-revyn med de stora. Imorgon är det dags för utvecklingssamtal på gymnasiet så nåt jobb har jag inte hunnit med denna veckan. Jag låg tillgänglig igår men då fick jag inget och det kanske var tur det för jag hade feber igårkväll. Så jag får hoppas på lite jobb i helgen. Nu sover Saga middag ibland prövar vi att ha henne vaken hela dagen men hon sover lika dåligt om natten oavsett så då kan hon lika gärna sova en stund. Jag har min kaffepaus och koffeinkickar mig så gott det går och nu ska Linnea och jag läsa läxan.

 

Igår hade vi en kall men vacker morgon.