Jag hämtar henne på kören. Hon berättar vad de sjungit idag. Hon säger att de snart ska ha avslutning och att då ska föräldrarna få vara med och sjunga en sång i kyrkan. Och så ska de sjunga Idas sommarvisa. Då kan jag inte vara med säger jag. För då gråter jag. Varför gråter du undrar hon. För att den är så fin svarar jag. Sen går vi vidare. Hon liksom skuttar fram. Stannar till och plockar maskrosor lite här och var. Och så knäpper hon iväg dem så att de ska träffa min näsa. Jag plockar också lite grann för att ta hem till kaninen och hon gör en bukett och säger att de är ju faktiskt ganska fina. Jag tycker också de är fina. Och tänker vem har bestämt att maskrosor är ogräs. För visst är väl alla blommor vackra.