29 december 2017

 
Tänk om man hade tiden. Eller orken och redskapen. Jag såg att jag skrivit årskrönika här på bloggen de fyra senaste åren. Och tänk vad kul det är ändå att ha lite minnen sparade. Den från 2014 grep tag i mig lite extra. Men nu känns det som om jag inte har tid att sätta mig och göra nåt sånt. Det var rätt tidskrävande minns jag och så skulle det nog behövas en dator. Nu har jag bara min telefon. Då hade jag både dator att skriva och flytta över till samt en riktig kamera förutom mobilens. I år har jag dessutom bytt mobil så hälften av bilderna ligger den gamla. Så jag får nog erkänna mig besegrad här. Besegrad som i så mycket annat nu. Ibland blir jag bara så trött på mig själv. Ibland tycker jag att jag är en naiv fåne som tror att det räcker att drömma tillräckligt mycket för att få saker att slå in. Jag trodde kanske lite för mycket på tomten denna jul. Fast jag var kanske tvungen att göra det. För att ta mig upp och masa mig vidare här i livet efter en svacka.
 
Nu är det snart nytt år. Det är inget som jag ser fram mot. Jag stannar hellre här i mellandagarna. Då vi har tid och är fria att göra vad vi vill. Ingen tider att passa, ingen stress och alla jag älskar är här. Jag behöver inte tjata om att barnen ska sova om kvällen, jag behöver inte väcka trötta barn om morgonen, tjata om läxor och om kläder som ska hängas fram. Det passar min trötta hjärna perfekt. Det är lite otur bara att Saga blev förkyld för nu väcker hon mig sådär 10 gånger varje natt. Och vaknar lite för tidigt om morgonen fast hon är uppe till sen kväll. Så något komma i kapp med sömnen blir det inte. Men jag hanterar sömnlösheten bättre när man slipper stress. Det svåra är bara att jag inte kan sova längre även när jag får. När Saga har väckt mig ligger jag ofta vaken nån timme eller mer och ofta hinner hon vakna en gång till innan jag ens somnat om.
 
Sömnbristen gör mig så glömsk. Idag var jag nere på apoteket och skulle lösa ut saker som jag trodde jag beställt. Men jag hade visst fått dem förra veckan när jag var där och hade ingen beställning att hämta. Så det var bara att ursäkta sitt dåliga minne. Ibland är det dock bra att vara glömsk. Som tex när jag ska gå och hänga upp tvätten men jag visst redan gjort det eller när jag ska sätta igång kaffet men det redan klart. Annars känns det både tråkigt och otäckt. Att baka och sånt går inte så bra för jag glömmer vilka ingredienser jag lagt i. Och jag är en mästare på att slarva bort saker. Men när jag börjat få sova igen kommer förmodligen mitt närminne att börja fungera igen. Jag fick en bok i brevlådan några dagar innan jul. Den heter Innan väggen och är skriven av Anna Voltaire. Hon beskrev bra hur sömnbristen kan krångla till det. Jag kände igen mycket, sånt som att man står i ett rum och undrar vad man gör där. Det händer mig många gånger varje dag. Det var lite läskigt att känna igen sig i så mycket men ändå hoppfullt. Att allt kan bli bra igen. Läs den vettja. Den var enkel och lättläst men ändå lärorik med bra fakta och skriven med humor bakom allvaret. 
 
Idag håller jag mig vaken på kaffe. Tur det finns. Jag har funderat lite idag kring nyåret. Jag sätter aldrig upp löften och sånt, jag tycker bara det är trams. Men jag försöker komma på något jag vill, önskningar och sånt som ska driva mig framåt. Jag träffade en kvinna en dag för en tid sedan. Hon sa att vill man något ska man göra det. Att man kommer ångra sig annars. Hon tyckte att jag skulle. Jag blev glad där och då. Idag önskar jag nästan att hon sagt nåt annat. Det kanske hade varit enklare att steppa vidare i livet då. Jag kan liksom ändå inte göra nåt av det där. Så jag försöker komma på något annat något som kan få mig att brinna. Nåt att längta till. Såklart ser jag fram mot våren. Mot vårens första dag. Då när man dricker kaffe mot husknuten och känner solen värma. Och man hänger ut årets första tvätt på torkvindan och tänder grillen. Det ser jag fram mot. Men jag menar inte riktigt så. Önskar att jag var en sån som gillade att shoppa som blev glad av nya kläder, eller av att renovera och ändra om hemma eller som drömde om en resa till ett varmt land eller nåt. Men det lockar inte. Man kanske skulle börja träna något. Sånt kan ju ge snabba kickar varje dag. Springa kanske med klocka och slå sina egna rekord. Eller köpa en kamera gå en kurs och lära sig fota. Nej jag vet inte. Förmodligen är jag lika förvirrad när jag sitter här inför nästa årsskifte. Men förhoppningsvis har jag gått vidare. Glömt. Och förhoppningsvis har Saga kommit in bra och trivs på dagis och jag har fått ett jobb jag gillar och tjänar pengar på så att jag kan göra lite små utsvävningar om jag skulle ha lust.
 
 
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0