Jag ser hur dagarna länger sig lite för för var dag som går och att himlen får färg igen. Och just det känns så otroligt skönt. Men annars är det så mycket januari inom mig nu. Januari. Jag vet att det alltid blir så här. Och jag vet att den inte är evig. Ändå känns det i varje cell. Januari. Den mörka kalla kala dystra. Den som påminner om hur fort tiden går, hur fort livet går. Vi firar nyår. Börjar ett nytt år. Sekunden efter fyller jag år. Såklart jag vill fylla år. Jag vill ju leva. Men jag hatar att bli äldre. Avskyr allt med det. 40 är fantastiskt så de. Jag trodde dem inte. Inget blir bättre av att bli äldre. Man blir ful, skrynklig, slapp, kroppen funkar inte som innan, ögonen blir sämre och håret tunnare. Livet blir kortare och kortare sen dör man. Det kanske är för att jag fyller år som jag ogillar januari så mycket. Eller delvis det. Det är ju såklart det där med vardagen också . Jag hatar när den tränger sig på igen. Nystart säger folk vid nyår. Skönt att komma in i rutinerna igen säger de efter trettonhelgen. Och gång efter gång undrar jag vad de menar. När man är ledig får man vara tillsammans med de människor man älskar och styra sin tid så som man vill ha den. Vad kan vara bättre än det. Varför vill man inte ha sina dagar så. Idag fyller en av mina bästa vänner år. Hon är två dagar äldre än mig. Och angående åldrandet verkar hon tänka likadant som mig ungefär. Helt logiskt enligt mig. Jag kan dock önska att jag var en sån som tänkte tvärtemot och tyckte det var skönt att åldras men jag kan inte hitta en enda positiv grej med det. Det är skit att bli gammal brukade min svärmor säga. Och jag kan fatta precis vad hon menade. Att vara 25 i själen men ha en kropp som åldras. Jag ser alla fina gamla människor på jobbet. Människor bakom skröpliga svaga kroppar och vimsiga hjärnor. Nyss var de unga och starka. Jag lyssnar på de rosslande andetagen från en som snart ska lämna detta liv. Jag fuktar hens läppar med en fuktig tuss och torkar stilla bort det som bubblande kommer rinnande från hens mungipa. Jag smeker stilla hens kind innan jag lämnar rummet. Och jag tänker att det är fasen inte kul att bli gammal. Januari och födelsedagar påminner mig om livet och döden och jag önskar att man kunde räkna bakåt istället .