Så gick ännu en höst. Det är den 1a december och ännu en höst har passerat. Det blev en ganska jobbig höst. Med mycket röriga känslor. Men jag har funderat och knutit ihop och nu tror jag att jag vet var det var som slet mest, vad det var som kvävde och drog ner mig. Det var kanske inte det där uppenbara.

 

Jag tror man måste nysta upp, gå tillbaka, gräva fram för att förstå. Jag tror man måste gå bakåt för att kunna gå framåt igen. För att kunna förändra. Det känns skönt att hösten är över. Nu väntar dock vintern och den har aldrig varit min vän. Särskilt inte tunga tråkiga mörka januari och jag förstår att det inte kommer bli nåt undantag i år heller. Men sen går vi mot vår. Och jag hoppas då ha hittat mig själv igen. Att jag vet vem jag är och vad jag vill. Att jag hittat självförtroende mod och styrka för att leva fortsättningen på resten av mitt liv.