Fredagen den sextonde maj.
Hej på er!
Tänkte bara ge ett litet livstecken från mig. Sitter på altanen. Sniffar grilldoft och har det allmänt gott. Just nu. Annars har det varit ett par stressiga veckor med allt för många måsten för att jag ska må bra. Men idag har jag varit ledig. Laddat om lite grann. Jag och lilltjejen har varit i skolan och hälsat på storasyster en stund. När vi kom hem bakade vi rågkringlor. Skulle väl egentligen behövt städa när tid och tillfälle gavs. Men jag känner att jag nog måste börja prioritera lite. Välja bort. Och idag behövde jag göra sånt jag gillar. Både föregående vecka och denna har varit intensiva och helgerna är även de relativt fulltecknade. Och när jag får för mycket att göra, när det går för fort blir jag inte någon kul typ. Inte för mig själv och inte för någon annan. Jag blir den tråkiga bråkiga mamman. Jag får svårt att sova, svårt att varva ner och hälsoångesten kommer krypande. Och så vill jag inte ha det. Vill absolut inte stressa bort maj. Vill att maj ska vara länge.
Vad gör det om jag missar ett föräldramöte. Vad gör det om jag hoppar över en av barnens fotbollsmatcher. Man kan ju inte vara överallt hela tiden. Bättre att ha en glad och pigg mamma än en sönderstressad och trött. Har ju även den lilla inneboende minimänniskan att ta hänsyn till nu. Och det lilla livet reagerar med att ge mig ont i magen när jag kör på för hårt.
Denna veckan har varit känslosam. I tisdags var det ett år sedan blodet. Blodet som dagen därpå visade sig vara ett missfall. Mycket känslor har rivits upp inom mig. Det har kommit ikapp lite grann. Sen lite som droppen på allt så backade jag in i en bil i onsdags på väg från jobbet. Kändes för jävligt. Men kvinnan vars bil jag gav fula märken och repor hon mötte mig på ett fantastiskt sätt. Jag har alltid tyckt bra om henne. En glad positiv och trevlig tjej. Nu var det nästan så att jag ville helgonförklara och ge henne en gloria. Hade alla människor varit som henne så hade det inte funnits några krig i världen. Men det kändes så jävla taskigt att hennes nya fina bil fick stryk när det var jag som gjort fel och min skruttebil klarade sig utan märken.
Matpaus. Grillat kött och halloumi:)
Annars då. Har det inte varit nåt bra då?. Jo självklart har det varit det. Det har varit fotbollsmatcher, god mat och promenader. Det har varit fluffiga stunder med familjen och buffar och sparkar från magen. Det har varit magiska sken när kvällssolen sänkt sig över vår trädgård och uppfriskande regn som fått det att dofta friskt och somrigt. Regn som fått det gröna vackra att bli ännu vackrare. Jag har tagit för vana att gå en runda varje ledig kväll. Den absolut bästa medicinen när själen är stressad. Under dessa rundor går jag alltid ner i varv. Blir lugn och harmonisk. Fel tankar blir rätt tankar. Jag fokuserar på det vackra. Ett blommande träd. En vattendroppe på ett blad. En fjäril. Blir lycklig och tacksam. Hittar mig själv.
Nu ropar mellantjejen från studsmattan att hon vill att vi ska ut och gå en runda. Och självklart ska vi det:)
Ha en fin kväll! Kram
Helt rätt, allt för ofta står vi med steget före istället för att vara där vi är för stunden. Vi missar
nyanser och skiftningar och en vacker dag vaknar vi upp och förstår inte hur allt kunde ske. Läkande och helande promenader gör gott för kropp och själ. För trots att man älskar sin familj av hela sitt hjärta så behöver alla få tänka klart sina egna tankar någon gång...Sträck på dig och var stolt för du är så fin i ditt "havande tillstånd". Kram