Tjugohundrafjorton.

 
 
 
Vi släppte en lykta i nyårsnatten, sakta svävade den mot skyn. Högt. Målmedvetet. Som om den ville berätta något. Som ett outtalat löfte om ett bra år. Jag kände mig hoppfull och glad i magen.
 
 
 
JANUARI. Jag började mitt nya vik med nytt arbetslag. Fyllde 39 och samma dag som jag fyllde år hade jag tid på gyn för att se om den efterlängtade graviditeten fortgick. Läkaren såg ett litet hjärta och jag fick den finaste presenten ever. Dagarna gick. Jag mådde illa och var livrädd för att få missfall ännu en gång. Mina äldsta fyllde elva och fjorton. Jag trivdes på jobbet både med kollegor och barngrupp.  Den 31 var det dax för ultraljud igen för att se så att graviditeten inte hade avstannat. Läkaren såg genast ett barn och visade mig. Ett levande litet barn. Vår Saga. Jag fick en svartvit utskrift och där och då var jag lyckligast i världen.
 
 
 
 
FEBUARI. Jag hade tid för inskrivning på mödravården. (Än en gång). Vi gjorde efter mycket övervägande kub-test. Ett kub-test som gav dåliga resultat. Glädjen vi känt en vecka tidigare byttes mot oro och ångest och jobbiga beslutstaganden. En månad av kaos i huvudet och knappt nån sömn gör att jag inte minns så mycket av den. Till slut bestämde vi oss för att göra det fostervattensprov vi blev erbjudna. Ett fostervattensprov som vi sen hoppade över ändå. Ett beslut som jag idag är så galet jävla tacksam över. För tänk om vi gjort det. Vem vet hur sagan slutat då.
 
 
 
MARS. Vi firar mormor som fyller 85 och farbror Kenth som fyller 60. Sambon och mellantjejen åker till Vetlanda på gympatävling och sonen spelar fotbollscup. Jag står i kiosken där på cupen och flera uppmärksammar att jag fått en mage och gratulerar till graviditeten. Den 27 har vi tid för rutinultraljud. Vi är extra spända inför detta ultraljudet för läkaren har sagt att här brukar man få en hint om hur det egentligen ligger till. Och vi har bestämt oss för att om allt ser bra ut här då ska vi äntligen våga tro att allt är bra trots vad kub-testet sa. Allt såg bra ut och vi fick veta att vi väntar en liten flicka. En liten tjej. Precis som jag trodde.( Fast vi sa till alla att vi inte visste) Och jag är lycklig. Lycklig. Allt kommer att bli bra. Det bestämmer jag mig för att tro.
 
 
APRIL. Våren är på väg. Min årstid. Magen växer. Naturen vaknar till liv. Och jag känner mig levande och vacker. Fotbollscuper och gympatävlingar avlöser varandra. Det är frisörbesök med barnen, utvecklingssamtal och barnmorskebesök.
 
 
 
MAJ. Månaden jag älskar mest av alla. Men också den som är så full av måsten. Våra två fotbollsbarn börjar spela seriespel så vi går på match varje helg. På jobbet är det mitt arbetslag som ska ordna årets sommarfest vilket innebär mycket fix och planering. Jag har kioskpass på fotbollen. Utvecklingssamtal på jobbet. Lilltjejen går på sitt första barnkalas. Och festen med jobbet genomförs. Det blir en lyckad tillställning och ett fint minne. Vi besöker den lilla badstranden och barnen tar årets första dopp. Jag njuter sena majkvällar på verandan. Bara sitter där med min stora fina mage och insuper dessa sagolika kvällar då kvarteret doftar av hägg och jasmin. Och så promenerar jag under rosa himlar. Alla dessa kvällar då det är alldeles för vackert att gå in. Vi firar morsdag i gröngräset. Jag blir bjuden på sonens hemgjorda glass och uppvaktas med choklad. Vi läser läsläxan utomhus. När blott en dag återstår av månaden maj fyller näst yngsta dottern 9 år. Hon får en fin och solig födelsedag, vi har kalas på altanen och hon blir hissad upp mot skyn.
 
 
 
JUNI. Äntligen är det dax för mellantjejens klass att visa upp den musikal de övat på hela våren. Vår Lovisa som har haft lyckan att få huvudrollen är ordentligt taggad. Sonen spelar sommarcup på hemmaplan, jag står i kiosken och Jonas i hamburgergrillen.Om helgerna spelas det matcher och jag har blivit tilldelad ännu ett par kioskpass. Lilltjejen har sommarfest på dagis, ett trevligt knytkalas. Skolbarnen går på sommarlov. Men jag jobbar tre veckor till. Vi firar midsommar på vanligt vis med mina föräldrar och farbror Kenth. Sill och potatis, dans kring stången i hembygdsparken. Grill och lekar i trädgården. Jag går promenader om kvällarna. Har i slutet av maj fått graviditetsdiabetes bekräftad. Så nu har jag fått blodsockermätare och mäter mitt blodsocker sju gånger om dagen. Jag är noga och strikt i min kost och jag går och går. Både för att jag måste och för att jag vill.
 
 
 
 
 
JULI. Jag jobbar min sista vecka. Det är med blandade känslor jag går hem. Jonas går på semester en vecka efter mig. Jag har två besök hos diabetessköterskan under julimånad. Ett barnmorskebesök och så gör jag det första av två tillväxtultraljud. På grund av diabetesen ska det hållas koll så att bebisen inte blir för stor. Men läkaren uppskattar en alldeles normalstor bebis. Vi åker till Göteborg och sover två nätter på hotell, vi besöker Liseberg och Universeum. Jag har kämpat och kämpat med mina blodsockervärlden genom kost och motion men nu räcker det inte längre så nu börjar jag med insulininjektioner till varje frukost. Sommaren vi hade i maj kommer tillbaka lagom när Jonas går på semester, så vi tillbringar de flesta dagarna vid sjön. Jag och Jonas åker på dejt för första gången på över nio år går på resturang en kväll och äter gott. Människor jag träffar frågar om det inte är jobbigt att vara höggravid i värmen. Men jag mår bra och är pigg och när vi inte är vid sjön så bakar, boar, städar och fixar jag för fullt inför bebisens ankomst. Jag har bara gått upp ett par ynka kilo i vikt och jag stormtrivs med min fina mage. Men värmen gör att benen och fötterna svullnar och jag har fått fula åderbråck på mitt vänstra ben. Annars både mår och känner jag mig som en prinsessa.
 
 
 
AUGUSTI. Så kom då månaden augusti. Den månaden då vår bebis skulle födas. Till slut hade jag börjat förstå att mitt tillstånd faktiskt var sant. Jag hade lyckats bli gravid och behålla bebisen. Jag gick än en gång runt som höggravid. Men att det faktiskt skulle bli en bebis också, att en liten människa skulle födas och bo hos oss det hade jag nog inte riktigt kunnat ta till mig. Inte vågat ta till mig kanske. Men så den första augusti när jag stod och hängde tvätt var det som om jag förstod. Känslorna vällde över mig. Och tårarna började rulla. Denna månaden skulle vår bebis födas. Men först skulle vi fira vår lilla Linnea som skulle fylla fem. Vår lilltjej som snart skulle bli storasyster. Den sjätte augusti samma dag som hon fyllde fem åkte vi till Karlskrona. Sov på hotell en natt. Promenerade på klipporna och åt den godaste middagen någonsin. Njöt hotellfrukost, badade och åkte en sightseeingtur. Veckan därpå började Jonas jobba. Den veckan hade jag massa grejer inbokade. Tandläkaren, tillväxtultraljud, besök hos diabetessköterskan, barnmorskebesök och så självklart ett kioskpass när sonen spelade match. Onsdagen den 13e gjorde jag tillväxtultraljudet, jag var då i v 38+4. Läkaren bedömde bebisen till ca 3.100 vilket var helt normalt. Men eftersom mitt blodsocker blev mer och mer svårtyglat och för att bebisar då har en tendens att växa till sig ordentligt särskilt på slutet så beslutade vi tillsammans om en igångsättning måndagen därpå. På väg från ultraljudet till diabetessköterskan fick jag en liten blödning. Fick gå tillbaka och blev kopplad till ctg, fick några värkar, ringde Jonas, men detta var ett falsklarm så vi åkte hem igen. Nu gick längtan in i en fas av superlängtan. Det hade ju varit så skönt om förlossningen startade av sig själv. Men nu visste vi att om fem dagar har vi vår bebis. Ett par dagar till sen skulle vår familj få nya konstellatioer. Jag försökte njuta och ta tillvara på dessa sista dagarna med magen. Vid fredagsmyset sa vi att nu är det sista helgen som vi är sex, nästa vecka är vi sju. På lördagen åkte vi till stan för att fixa sånt barnen behövde till skolstart. Och på lördagkvällen tog jag och äldsta dottern en cykeltur ut på landet. Morgonen därpå vaknade jag och tänkte att kanske, kanske kommer bebisen idag. Jag hade ont i ryggen och sammandragningarna var lite kraftigare än tidigare. När eftermiddagen kom gick jag och lilltjejen till lekparken. Jag ville ge henne den stunden på tu man hand med mig. När vi gick hem så sa jag att i kväll kommer nog vår bebis. Jag fick rätt. Sju minuter innan midnatt föddes vår innerligt älskade och efterlängtade lilla femma. Ett vackert välskapt litet flickebarn. Det var magiskt. Tiden där efter minns jag mest som en rosa bubbla. Jag var förälskad. Helt tagen av detta nya lilla liv. Syskonen var förälskade och Jonas var förälskad. Det var nästan bråk om vems tur det var att hålla henne. Och om kvällarna när barnen lagt sig satt jag och Jonas kvar i soffan till långt in på natten med vårt lilla underverk i famnen. Vi kunde liksom inte se oss mätta. Sen blev det september och dax för Jonas att gå tillbaka till jobbet. Som nybliven fyrtioåring. Och nybliven fembarnsfar.
 
 
 
SEPTEMBER. Nu börjar vardagen. Jonas börjar jobba. Barnen går i skolan. Men nyblivna storasystern hon vill vara hemma ett tag till. Vi jazzar mest runt här hemma. Tar det lugnt och har det bra. Och så går vi till bvc och väger lillasyster för första gången. Och jag är sådär galet hallelujajävlagladochtacksam att jag får göra såna saker igen. Glad för att få köpa blöjor. Glad för att få bebiskräk på axeln. Glad, trött, förälskad och tacksam.
 
 
 
 
 
OKTOBER. Hösten är på gång men jag reflekterar inte över det i år. Dagarna går fort. För fort. Jag glömmer vända blad i almanackan. Vet inte riktigt vilken dag det är. Vi beslutar oss äntligen för ett namn åt lillasyster. Saga. Vår lilla femma ska heta Saga. Hon är en liten Saga som blev sann. Linnea betämmer sig för att börja dagis igen. Mellanbarnen deltar i Växjöolympiaden och hela familjen är där för att titta och heja på. Jag beställer en ring när vi är i stan. Vi har bokat vigsel och den tjugofemte blir vi man och hustru. Efter nitton år tillsammans får jag äntligen dela hans och barnens efternamn.
 
 
 
NOVEMBER. Det mesta handlar om dopförberedelser. Jag bakar och bakar. Och så kommer lördagen då Saga döps. Saga Alice Ingegerd. En grå novembereftermiddag döps hon i den klänning hennes fyra syskon burit. Efteråt har vi kalas på Linneas förskola. Vi börjar på babymassage som bvc-sköterskan leder. Mysigt tycker både Saga och jag. Jag känner mig ganska trött. Saga börjar sova sämre. Och stressen inför vigsel och dop landar i mig nu lagom till adventsfixet ska dra igång.
 
 
 
DECEMBER. Feber, hosta och förkylningar avlöser varandra mellan barnen. Nästan varje dag är det någon som är hemma från skola eller dagis. Vid första advent deltar Lovisa i luciatåget i församlingshemmet. Vi bakar och fikar, julpyntar och går på babymassage. Vi besöker kyrkan där Lovisa och Jonas deltar med barnkören. Saga får sin dopfisk och efteråt går vi på julstuga i församlingshemmet. Vi går till dagis och tittar på när Linnea och hennes kompisar lussar för föräldrar, syskon och släktingar. Jonas sköter julklappshandeln själv i år. Jag klickar hem lite klappar på nätet. Vi firar jul på sedvanligt vis med mina föräldrar, farbror Kenth och brorsans familj. Saga och Linnea är förkylda men vi vår ändå en fin julafton. Efter jul kommer kylan. Soliga vackra dagar. Och vi njuter av att vara lediga. Alla tillsammans. Kärlek och kaos. 
 
 
 
Nu stundar ett nytt år. Det är med ett visst vemod jag släpper taget om tjugohundrafjorton. Året som gav mig så mycket mer än vad jag någonsin vågat drömma om. Året som kanske blev det bästa någonsin.
 
 
Malin B
2014-12-29 @ 23:17:41
URL: http://malinbs.blogg.se

Himmel och pannkaka så glad jag blev av detta inlägg.
Jag har allt undrat hur du har det och nu fick jag hela Sagan!!!
Grattis och grattis!!! Jag blev så glad dö er skull och dessutom samma efternamn.
Några i grannbyn valde Klara som namn på sin sista... Det är lite gulligt när namnet är något speciellt. Här kikade vi i almanackan båda gångerna. ;)

maria eek
2014-12-29 @ 23:25:05
URL: http://babyyoucancallmesven.blogg.se/

Vilket fint år du fick! Jag tycker så mycket om att läsa dina ord, både här och på instagram. kram

Svar: Tack Maria:)
jagochminafina.blogg.se

Oskrivna blad
2014-12-30 @ 10:13:37
URL: http://oskrivnabladwordpress.com

Vilket fantastiskt 2014 :-)
Saga blev verkligen ett passande namn!!

Emelie
2014-12-30 @ 14:49:09

Åh vilket härligt år! Älskar dina bilder på alla dina fina, så mycket kärlek! Tack för att du delar med dig även till oss Instagarmvänner ;) Jag kikar nog in igen framöver. Kram Emelie aka frurosenblom

Svar: Tack snälla Emelie:)
jagochminafina.blogg.se




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0