Så fort det går. Redan har halva november passerat. Snart jul. Och snart januari. Och än vet jag inte vad jag ska göra nästa år. Jag står liksom kvar och stampar på samma ställe på alla fronter och kommer liksom inte framåt. Jag har små aningar om vad jag vill. Men så tvekar jag för det känns lite svårt att få ihop rent praktiskt. Jag vet vad jag mår bra av och vad jag mår mindre bra av. Och jag hoppas Sagas inskolning ska gå bra och att hon ska trivas på dagis så att den ångesten uteblir och att det då blir lättare att steppa vidare. Jag är 43 nu och det känns som hög tid att komma på vad jag ska göra med den del av livet som är kvar.