Det handlar så mycket om val nu. Egentligen gör det väl det hela tiden. Hela livet. Varje dag. De små valen som vad vi ska göra idag, vad ska äta ikväll, vilka chips ska vi ta. Och så de lite större. Och de riktigt stora valen. De som påverkar hela livet. Jag träffade en kvinna för en tid sen som sa, om detta är vad du vill ska du göra det, du kommer ångra dig annars. Och jag tror hon har rätt. Men jag vet också att det inte finns en möjlighet att välja så. Det gör mig lite ledsen och lite trött. För det finns ingen chans att ångra sig och sedan ångra sig igen. Tiden går för fort. Livet går för fort.

 

Igårkväll var jag och jobbade. Å vad jag tycker om alla de där fina människorna. De ger så mycket de där kvällarna. Det känns alltid trist när man måste åka iväg om kvällen särskilt på fredagen men när jag väl är där så blir det ofta väldigt givande. Igår var det ljust när jag cyklade dit. Så skönt. Det kommer bli vår i år också. Jag fick en bra kollega. Och flera skratt. Men så är det också det sorgliga. Det när de boende går bort. Innan jul gick en av dem som mitt hjärta klappat lite extra för bort. En fin kvinna som jag tyckte så mycket om. Och igår fick jag veta att ännu en lämnat jordelivet. Det är alltid några som fastnar lite extra hos en. Det fanns några damer jag träffade när Sofie och Hampus var små som också berörde lite extra. Jag har inte glömt dem än. Och jag är glad att ha fått träffa dem. Möten man bär med sig hela livet. 

 

Nu ska jag fundera på om vi ska ta och plocka bort våra julsaker eller inte. De kanske får stå till nästa helg.