Fredag och vi trasslar in oss lite i varandra. Saga har inte sovit färdigt och är trött när vi vaknar idag. Min klocka väcker henne. Så när barnen gått till skolan sätter vi på en film och myser ner oss i soffan. Sen leker hon att hon är Birk och jag får vara Ronja. Och strax efter 10 somnar hon igen. Det har nog varit lite mycket med inskolningen denna veckan. Att gå på dagis såg hon ingen mening med hon säger att hon vill vara hemma och leka med sina leksaker. Och igår när jag inte skulle vara med då skulle vi absolut inte åka dit. Jag lämnade henne en liten stund i torsdags. En halvtimme.  Såklart blev hon lite ledsen när jag skulle gå. Och det är ju inte alls konstigt när man blir lämnad själv hos människor som typ är totala främlingar. Men när jag gått gick det ändå bra. Jag har ju tänkt att det kanske är tråkigt för henne att bara vara hemma med gamla morsan om dagarna och att det kunde vara kul för henne att komma iväg och leka lite. Och så hade jag ju gärna börjat jobba lite om dagarna också för pengarnas skull. Egentligen vet jag ju att vi har det ta ihop och att hon inte har tråkigt med mig. Vi hade säkert kunnat hålla oss sysselsatta med lek och annat här hemma till hon både är 4 och 4,5 år. Men det är som om hela samhället förväntar sig att alla barn ska vara på förskola. Att de måste komma hemifrån. Helst redan när de är 1.5 år senast. Det är som om de ibte tror att föräldrarna kan ge vad förskolan kan ge. Att man måste vänja sig att bli lämnad och sånt. Och jag tror att allt detta överförts omedvetet på mig lite grann. Folk tittar lite konstigt när man säger att vi är hemma. Särskilt när man inte har några yngre syskon. Fast till och med då när man hade två hemma tyckte alla det var konstigt att man inte hade storasyskonen på förskolan. Om 10 dagar fyller Sofie 18 år. Om några blinkningar fyller Saga 18 år. Vore det inte för att jag tänker på min ekonomi skulle jag ringa direkt och säga att vi väntar ett halvår till med förskolan eftersom Saga inte verkar känna något behov att komma iväg och leka med kompisar än. Den dagen kommer sen ändå det vet jag. Alla barn är olika. Mina har inte varit några som längtar till dagis. Tvärtom. Fast det sista året innan F-klassen har ett par av dem tyckt varit riktigt kul att komma iväg och leka. Jag tycker det är bra personal och en fin barngrupp av dem vi träffat. Så jag hoppas Saga ska vilja och känna sig trygg där. Men känns det fel så väntar vi ett taf till. Det var så jobbigt när Linnea skolades in så så vill jag inte känna igen. Jag tror dock inte att det skulle bli så. Jag tror Saga skulle känna sig trygg och trivas. Men inget kan konkurrera med att få vara hemma. Och så är det det med maten. Saga äter ju bara ett fåtal saker och hemma får hon det hon äter. På förskolan finns inte den möjligheten och hur kul blir livet om man är hungrig och trött. På bvc har de sagt att det finns ett ord för det här. Och att det hos vossa barn kan sitta i till de är 5 år. Våra stora barn fick alltid höra när de var små att de åt "vuxenmat" för de provade och åt och tyckte om allt. Saga äter typ som en autistisk person. Fast lite fler grejer. Men inte tex makaroner, pastahjul eller nåt sånt inte potatis, potatismos, ris tex. Ibland äter hon dock spagetti. Och pommes funkar. Så det vore skönt om hon började äta innan. Tänkte att hon kanske börjar där när hon ser de andra äta.

 

Ikväll ska jag jobba så jag missar fredagsmyset men tydligen spelar HV match så det gör inte så mycket. Hampus skulle in till stan direkt efter skolan och Jonas skulle skjutsa Lovisa och en kompis till nån i Hjortsberga. Men imorgon kväll är vi kanske fler hemma.