Hur kul är det egentligen att fylla år den 7 januari. Två veckor efter jul. En vecka efter nyår. När alla helger och högtider är över och vardagen står för dörren. Inte alls kul faktiskt. Alla har vardagsångest. Plånböckerna är tomma och alla är trötta efter månader av mörker. Lägg dessutom till PMS och siffran 43. 43! Suck! 25 skulle vara så mycket bättre. Men 43 är i alla fall bättre än 53...

 

Jag läste i en dagbok från 86 ikväll. Jag skrev om årsskiftet och nyårsafton när  85 blev 86. Jag tyckte det var sorgligt hur tid försvann och aldrig skulle komma åter igen, att det som hänt 85 aldrig ska hända igen. Jag skrev att tiden bara går och jag blir bara äldre och äldre... Jag var 10 då och skulle fylla 11... Jag skrev om hur kul jag och Karolina hade när vi var 5 när vi satt ute på en madrass och lekte att vi kunde flyga. Ja ni hör. Jag hade åldersångest och "livet går för fort ångest" redan då. Jag till och med uttryckte det så, att tiden gick för fort. Inte konstigt att man fått grubblande tänkande ungar när de har en pappa som är lika dan. Det sitter i generna kan tänkas.

 

Jag fick en fin teckning av Linnea i förmiddags. Och en fin av Saga. Sen har jag fått tulpaner och rosor. Te, choklad och lotter. Och ikväll bjöd Jonas på räkmackor. Och så blev det äntligen solsken. Och ikväll var det ljust ute klockan 16. Det liksom. Det var en bra present.