Fredagkväll klockan 22.10.

 

Så gick första skolveckan och Hampus och Lovisa är som vanligt ute ikväll. Första veckan blev en fyra-dagars vecka. Skönt med en mjukstart. Fast så mjuk var den inte. För natten innan skolan började ville Saga stiga upp 3.45. Så de sista timmarna till klockan ringde låg jag och slumrade på soffan. Sen på dagen hade Sofie tid hos diabetesläksren så jag och Saga tog tåget till Växjö för att möta upp henne där. Det var det sista besöket på barn och ungdomsmottagningen där hon gått i ca 10, 5  år. Man önskar att det var det sista någonsin, att sjukdomen kunde trollas bort men nu ska hon flyttas över till vuxenavdelningen. 

 

I onsdags och torsdag kväll jobbade jag. Det gick bra och kändes som två givande och energigivande kvällar på två olika avdelningar. Jag kan inte annat än säga att jag trivs med jobbet. Jag är så glad att jag gav det en chans. För när jag började där i april 2016 var det enbart för att det inte fanns nåt annat sätt att spara mina föräldradagar på. Jag hade sagt aldrig mer åldringsvården. Men det ger så mycket. Alla de där fina mötena med alla människor .

 

Ikväll har jag och tre av barnen sett på Talang på tv. Der var premiär för i år. Tror det var en tidig premiär. I fjol började det den 18 mars. Det var en lördag. Jag minns det för att den eftermiddagen, den eftermiddagen hade jag precis fått veta... det var stort och omvälvande och jag var livrädd, tvekande och skitglad på samma gång. Med känslorna överallt... man glömmer inte, det gör man inte. Och det har nog påverkat mig mer än vad jag egentligen  tillåter mig själv. Jag avskyr att inte göra saker jag påbörjat klara. Jag avskyr abrupta slut. Och orden aldrig mer. Jag vill göra färdigt och klart. 

 

Imorgon hoppas jag på sovmorgon eller iallafall på en god natts sömn. Stor chans...På måndag börjar vi inskolningen på dagis. När Linnea var liten och som 3 åring började förskolan tänkte jag att tack gode Gud att jag inte ska ha fler barn för detta skulle jag aldrig fixa igen. Det var några riktigt jobbiga månader för oss båda. Riktigt jobbiga! Jag har aldrig före eller efter i mitt liv gråtit som då. Denna gång är det inte så allvarligt tänker jag. Linnea grät och grät och ville inte gå dit och om nätterna vaknade hon och hade ont i magen. Men vårdnadsbidraget hade tagit slut och jag hade redan små vick som väntade på mig så jag var tvungen. Det var nog extra svårt för jag och Linnea hade typ aldrig varit i från varandra. Vi var tillsammans hela tiden. Saga är ju van att jag går till jobbet någon eller några kvällar i veckan. Jag hoppas att Saga ska trivas. Men skulle hon inte alls vilja och vara så där tokigt ledsen så finns det en plan B. Då får jag helt enkelt köra på med mina kvällar ett tag till. Linnea vill absolut inte börja fritids så hon skulle inte bli direkt ledsen om jag är fortsatt ledig på dagarna. Men jag hoppas det ska bli bra. Jag behöver håva in lite mer pengar varje månad och nu börjar jag bli så jävla gammal att jag tänker att jag ju måste hinna jobba ihop nån slags pension också om man får äran att leva när den dagen kommer.

 

Nu har klockan blivit 22.45. Linnea och Saga har somnat och Lovisa har kommit hem. Och jag går och lägger mig fast det är fredag för idag har jag varit trött hela dagen.