Det är den 17e november och tre år och tre månader sedan vår fina lilla Saga kom till världen. Saga som kom med så mycket lycka, ljus och kärlek. Då när vi egentligen hade gett upp hoppet om ett nytt litet liv till vår familj lyckades hon med det omöjliga. Klart som fasen att den ungen skulle födas med segerhuva som det kallas när man föds med fosterhinnorna kvar över sig. För en liten segrare det var hon. I tre år och tre månader har vi tillbringat våra dagar ihop. Varje dag och varje natt tillsammans. Och varje dag har hon gett ljus åt. Jag tror inte det gått en enda dag utan att jag berättat antingen för henne eller tyst för mig själv att jag är så glad att jag har dig. Och det är jag. Jag är så otroligt glad och tacksam för vår fina, snälla, kloka, roliga unge. Bättre sällskap kan man inte ha. Men ett fel det har hon och det är ju det att hon aldrig tycks lära sig att man ska sova om natten utan att vakna hela tiden. Men plötsligt en natt kanske mirakel sker. För mirakel det tror jag på efter att hon kom till oss. Älskade lilla unge.