Sjuttode april och vår lilla Saga blir 20 månader. Att redan halva april gått känns konstigt. Att Saga snart är två år känns ännu konstigare. Jag kan inte förstå hur fort det gått. Vi vaknar till en regnig söndag. Lika regnig som den söndagkväll då hon föddes. Linnea har varit på klasskalas i hembygdsparken det var blött men hon tyckte att det var det roligaste av alla klasskalas hon varit på .

 

 

Igår var hela familjen i Växjö egentligen hade vi inget behov av att åka dit det var barnen som insisterade. På väg hem stannade vi till och köpte lördagsgodis i Ör och när vi kom hem tände vi grillen och drack en irish för att hålla värmen medan kotletter, cornfilé och halloumi blev klara. 

 

I tisdags var Sofie inne i stan för att göra testet i musikteori samt för att sjunga och spela upp  en egen vald låt. Hon valde att framföra en hon skrivit själv. Vi hade lite sms-kontakt under dagen. Hon sa att teorin sket sig och eftersom de inte läst något sånt i skolan och eftersom hon är självlärd på gitarr så är det ju inte så konstigt om man inte kan noter och sånt. Men hon tror att framförandet av sången gick bra. Det hade känts så och nån av de som lyssnade hade sagt att den såg fram mot att ses i höst. När hon kom hem hade hon, jag, Linnea och Saga picknick på en filt i solen. Vi åt chokladbollar och drack kaffe och jag ställde tusen frågor om dagen. I fredags fick hon det preliminära resultat och enligt det var hon antagen. Här hade de dock bara gått på de nuvarande skolbetygen och på dem låg hon över medel bland de sökande. Så förhoppningsvis blir det som hon önskar.

 

I torsdags kväll  var jag iväg och gick brevid på furuliden. Tanken är ju att jag ska försöka jobba i alla fall en kväll i veckan nu under våren och kanske även lite dagtid om helgerna framöver för att mina föräldradagar ska räcka fram till augusti. Jag var supernervös hela veckan inför det här. Jag har ju knappt varit nånstans sedan Saga föddes och särskilt inte om kvällarna så jag var orolig för hur det skulle gå med den lilla mammegrisen. Och jag var orolig för hur det skulle vara att  jobba igen särskilt  inom åldringsvården för det var ju väldigt många år sen sist. Här hemma hade det gått bra. I alla fall fram till Saga skulle sova då hade hon blivit ledsen och gråtit och de fick gå upp och börja om proceduren ett par gånger men hon hade somnat till jag kom hem. Linnea var dock vaken men det gjorde inte så mycket eftersom hon är ledig på fredagar. För mig gick det nog ganska bra. Först tänkte jag,  hjälp vad gör jag här. Och så blev det lite rörigt med min brevidgång av ett par olika anledningar. Nu har jag en ny brevidgång på torsdag och bara det funkar hemma så tror jag att  det här kan bli bra. Jag hoppas det i alla fall.