Jag hörde dem prata i köket om hur äggen ska vara i morse. Hårdkokta eller löskokta. Själv hade jag ätit frukost flera timmar tidigare och dessutom äter jag inte ägg om morgonen. Jonas frågade mig ändå. Fast han vet att jag inte vill ha ägg till frukost. -Linda hur vill du ha dina ägg? Men innan jag han svara hade ett av barnen på en microcekund svarat befruktade. Haha ett poäng. Till och med tröttmössor som jag förstod skämtet. Och sannerligen så var tröttmössan på imorse. Ni vet när man känner att man knappt orkar ha ögonen öppna och det svartnar för ögonen så fort man böjer sig ner och hela världen börjar gunga om man rör på huvudet för fort. En sån morgon var det idag.

 

Jag vet att detta är en fas, en period och att det inte kommer att vara såhär för evigt. Jag vet att helt plötsligt kommer även denna lilla donnan att börja sova om nätterna och jag vet att hennes lilla täppta näsa och bulliga tandkött pga tänder som är på väg att spricka igenom gör att hon sover extra dåligt nu. Det kommer att bli bättre. Och hur jäkla trött jag än är så vill jag inte för något i världen byta ut det liv jag lever nu.  Jag längtar inte bort denna tid. Jag vill vara kvar här i småbarnsland länge,  länge till men det skulle vara himla skönt att inte bli väckt tjugo gånger varje natt.

 

När familjen ätit sina ägg gick Saga och jag och la oss och sov förmiddag. Egentligen tycker jag inte om att sova på dagen. Men nu var det liksom tvunget och ack så jäkla skönt. När vi vaknade hade Jonas lagat sina supergoda biffar till lunch. Och så kan jag lätt ha det i fortsättningen också. Sova lite och sen vakna till dukat bord. I eftermiddag har vi varit ute i Öhr och köpt massor av lördagsgodis. Ikväll  medan Jonas fixade kvällsmaten gick jag och Saga en långpromenad på landet. Och den där rundan den är så fin oavsett årstid. Jag gick och tänkte på att mina promenader de är nog det sista jag skulle klara mig utan här i livet, ja om man bortser från familjen såklart. Jag älskar att gå. Särskilt när solen skiner och allt är så där magiskt vackert. Men även i regn och grådis. Jag blir typ starkast i världen under mina promenader hur jag än mår annars. Sen är det ju jäkla gott att komma hem och sätta sig i solen som håller på att gå ner med ett glas vitt vin i väntan på att lördagsmiddagen blir klar. Om jag älskar min man? Ja det gör jag! Och fläskfilegrytan den satt som en smäck. Nu ska jag äta godis tills jag nästan kräks och fantisera om att jag ska få sova som en prinsessa inatt.

 

Septembersommar det gillar vi. Att kunna ta en eftermiddagsfika på altanen i bara tunn tröja.

 Kvällspromenad. 

Landar i kvällssolen en stund.