Jag tar en barnvagnspromenad efter lunch. Och solens strålar smeker vinterblek kind. Jag känner hur den värmer och jag får hålla emot för att inte ställa mig och skrika stora vårskriket över hela vår by. När jag kommer hem kommer Linnea med ut. Vi plockar upp ris och pinnar i trädgården, sånt som fallit under vinterns stormar. Det känns fint att se min Linnea springa runt i bara jacka utan mössa och vantar igen. Och det känns fint riktigt, riktigt fint att i år står det en barnvagn i vår trädgård när vi möter våren. I landen ser vi hur små krokus sticker upp nosen ovan jorden. Lite tidigt kan jag tycka. De kunde väntat en månad eller så. Men de är dock väldigt vackra där de står.

 

Vad händer annars då? Linnea har börjat på fotbollsträning, det är andra gången ikväll. Vi var och bowlade i lördags och i söndags var vi på Rydaholms värdshus ihop med brorsans familj för att fira far som fyllt år, och i måndags var jag och Saga på bvc på föräldragrupp. Imorse var jag på vårdcentralen och lämnade blodprover inför mitt läkarbesök på sjukhuset i mars, jag ska träffa en diabetesläkare som uppföljning på min graviditetsdiabetes det känns bra att det kollas upp ordentligt för jag vet att jag ligger i riskzonen. 

 

 

Jag har funderat lite på på vilket forum jag ska sätta mina kråkfötter om det är här eller på instagram. Någonstans måste jag skriva för annars får jag skrivklåda. I bloggen har jag mer yta och plats för fler bilder samt att den känns mer som min och som något jag kan spara vilket är en fördel. Men instagram är smidigare och när jag bläddrar tillbaka bland mina bilder så ser jag att jag har en fin liten minnesdagbok även där. Samt att på instagram blir det inte bara en monolog. Det blir också ett möte med andra människor. Jag är nästan chockad över hur vänliga och kärleksfulla människor det finns där ute. Människor som peppar och berömmer varandra. Jag har fått så mycket fina ord från människor jag aldrig träffat. Och Saga hon fick för ett par veckor sedan en fin hemvirkad filt med posten från en tjej som heter Ida. Ida och jag har följt varandra på instagram sedan i somras ungefär. En dag i december fick jag ett medelande från henne där hon undrade om hon fick virka en filt åt Saga. Såklart ville vi det och såklart blev vi väldigt glada när den damp ner i brevlådan. 

 

 

Hoppas ni alla har en bra kväll, imorgon är det fredag igen, skönt va. Nu ska jag leta upp nåt nyttigt att äta för i måndags bestämde jag mig för att försöka återgå lite grann till det sättet jag åt på när jag väntade Saga. Inte för viktens skull för mina ynka fem gravidkilon försvann i samma veva som Saga föddes och nu väger jag mindre än på många år. Men jag känner att det blivit lite för mycket snabba kolhydrater, fikor och choklad sedan hon föddes. Eftersom amningen gör mig ständigt hungrig är det lätt att bara kasta i sig snabbast möjliga. Men jag känner att det får blodsockret att svänga och bara göra mig mer hungrig. Så nu lämnar jag sockret och lite av de mjuka mackorna ett tag. i hopp om att bli sådär pigg och stark som i somras.