Första maj. Nyper mig lite i armen. Tänk att den är här nu. Min månad nummer ett. Månaden som jag älskar lite mer än de andra. Maj som jag redan efter tolvslaget i nyårsnatten börjar längta till. Så jäkla skönt. Men nu får tiden gärna bromsa lite. Vill att det vackra ska vara länge. Vill hinna njuta, insupa och ta tillvara. I fjol svärtades dock denna underbara månad ner. Halvvägs in i majmånad då när världen var som vackrast drabbades jag av mitt första missfall. Mitt första av tre. Och allt blev bara tungt. Maj förlorade det där rosa rosenskimrande ljuset som den brukar ha. Så i år hoppas jag att den blir lika ljuv och underbar som den är i mina tankar när jag drömmer om den i januari. Men efter dessa veckor som nu varit så är april också varit väldigt lätt att älska. Vilka dagar vi haft. Och vilka kvällar. Sol, värme, ljus och en natur som fullkomligt exploderat.

 

 

Funderar lite på vad vi gjort sen påsk. Jobbat såklart. Annars har det varit grill och promenader, kaffe i solen och  jag har köpt mig en ny fin sommarklänning, det  har varit utvecklingssamtal, vi har varit på fotbollscup och bränt våra näsor då vi tillbringat en heldag som publik med kaffe, mackor och pastasallad i gröngräset. Jag har gått bananas på instagram med mina vårbilder. Jag har varit på besök hos barnmorskan och hört lilla bebbens hjärta slå. Vi har varit på majbrasa. Och idag har sambon varit med mellanbarnen och köpt studsmatta som de nu håller på att montera. Själv suger jag på att läsa monteringsanvisningar så jag tyckte att jag kan gå in och blogga lite istället.

 

 

Är trött som en gammal gnu idag. Har börjat sova uselt om nätterna. Tror jag vaknade sisådär femton gånger i natt. Får så ont i mina ben när jag sover måste byta sida gång på gång. Har redan fått massor av graviditetskrämpor. Tänk så olika det kan vara från gång till gång. Med fjärde barnet var jag värsta atleten ända in till förlossningen. Kanske är det för att jag är fem år äldre. För att det är femte barnet. Magen är lite större denna gången och jag har redan gått upp sex kilo. Så nu känner jag att det få bli lite mindre fika och mer promenader. Och bara jag mår bra så blir det inga problem. Promenera gör jag mer än gärna denna vackra årstid. Och fika och godis uteslöt jag helt de sista månaderna med fyran. Så när jag bara ger mig den så har jag en jäkla bra karaktär. Tyvärr låg mitt blodsockervärde redan lite för högt. Det brukar komma som ett brev på posten när jag är gravid. Har gjort det med alla utom första barnet. Med tvåan utvecklade jag graviditetsdiabetes och fick ta inslulininjektioner. Med trean och fyran lyckades jag styra det med kosten och motion. Om fyra veckor ska jag få göra en glukosbelastning för att se hur min kropp bryter ner sockret och om jag behöver behandlas. Nu ska jag gå ut och se hur det går för gänget med studsmatteprojektet.

 

Ha det så gott! På återseende:)