Jag tänker tillbaka på förra påsken då var jag nygravid hade fått det där positiva beskedet bara ett par dagar innan var i sjunde himlen och tänkte att nästa påsk skulle vi vara sju i familjen, att vi skulle ha en liten bebis på tre, fyra månader. Men det gick ju som det gick. Och eftersom jag snabbt blev gravid igen och upplevde ytterligare två missfall innan jag blev gravid med detta lilla liv som jag nu bär, känns det nästan som om jag varit gravid i ett år nu. Bebisen busar runt i magen, mellantjejen har fått känna den sparka vid ett par tillfällen och som det lyser i hennes ögon när hon får en buff mot sin hand. Vi var på sångstund i onsdags innan jag åkte till jobbet jag och tre av barnen. Och efter att ha träffat flera söta jollrande bebisar där, fått hålla och skoja med dem så längtar de ännu mer efter sitt lilla syskon. Jag själv kan inte riktigt förstå att detta händer. Att jag går med mage igen, bär ett litet liv. Overkligt men underbart.