Kvällen innan midsommarafton. Med lilltjejen bak på cykeln hojar jag och sambon iväg fnittriga och tramsiga ut på landet för att plocka blommor att pryda vår altan med. Kvällen är så vacker att man blir alldeles lycklig och

bubblig inom sig, som om man hade sockerdricka i magen. Men jag känner samtidigt ett litet vemod så där som man kan göra när livet nästan känns för bra.

 

 

Midsommarafton har vi som vanligt mina föräldrar och farbror Kenth här på lunch, vi äter sill, nypotatis och köttbullar och precis som vanligt åker vi sedan upp till hembygdsparken för att svänga oss i dansen kring stången, dricka kaffe och köpa lotter, och precis som vanligt åker vi sedan hem och äter jordgubbar. Medan vi sitter och fikar kommer barnens kusin Johan med familj som lämnat Norrland för en vecka i Småland. Hans goa sambo Zandra har med sig sin ljuvliga hemkokta chokladsås till glassen så att vi alla måste fika lite till. Skoj att få träffa dem igen och skoj att de ville fira midsommar med oss.

 

Mellantjejen har gjort en rolig tipsrunda som vi går i vår trädgård, vi kastar pil, dricker rosevin och grillar. Det blir en bra midsommar då det blir sent innan sista gästerna går, då ungarna är uppe alldeles för länge glada och är sockerspeedade. Efter att mellanbarnen till slut kommit i säng och klockan är efter ett gör jag sambon och äldsta dottern sällskap i trädgården där de ligger i en varsin solstol och ser upp på junihimlen. Midsommarnatten är fantastisk, ljum och skön och vi ser på hur natten sakta går mot dag. Det är svårt att gå in en sån magisk natt. Men man måste ju sova lite också.