Kokar saft som en besatt. Vet inte hur jag förvandlades till en saftkokande och bakande liten Leila Lindholm kopia. Men idag har jag kokat saft ungefär hela dagen. Vackert röd saft utan tillsatser. Jag gjorde dock en liten paus mitt på dagen för ett besök hos tandläkaren, för en av mina små älsklingar har fått ont i en tand som sedan en tid tillbaka haft ett hål i sig. Idag ville tandläkaren dra bort den håliga lilla mjölktanden, den gör ju liksom ingen nytta där den sitter. Men det ville inte min lilla älskling alls lyssna på. Så vi åkte hem igen. Och fikade och kokade ännu mer saft.Tur att vi har jordkällaren.

 

Tänkte i morse när jag stod i köket i mina grå mysplyschbyxor och kokade dagens första saftsats att tänk om jag för 20 - 25 år sedan kunnat se in i framtiden och sett mig här och nu. Om jag fått se mig stå i grå mysbyxor med fyra ungar omkring mig och koka saft i en villa klockan halvtio på morgonen, då hade jag med all säkerhet lagt benen på ryggen och sprungit för livet. Sprungit i panik för att springa ifrån mig själv.

 

Men nu blev ju mitt liv som sådant att jag fick fyra fina ungar och en lika fin sambo och allt blev så mycket bättre än vad jag någonsin trodde att det skulle bli. Och till på köpet så började jag på nåt märkligt vis att koka saft i mängder, som värsta hemmafrun. Var ska detta sluta? Det kanske är tur att jag snart ska lämna hemmafrulivet bakom mig annars hade jag kanske innan årets slut klippt av mig håret och börjat rulla det på spolar och jag skulle gå runt och lukta av sån där läggningsvätska. Kanske skulle jag klä mig i rutigt förkläde med blommiga blusar under och baka kakor från morgon till kväll. Och lilltjejen skulle äta så mycket fika att hon till slut rullade fram och då skulle bvc göra hembesök och fråga: - Ni äter väl enligt tallriksmodellen? Och kom i håg bara ett glas saft. Ett glas saft på lördagar. Huu, så konstigt det skulle bli.

 

Fast när jag tänker efter så är jag så långt från en Leilakopia man kan komma. Jag är nog mer Den nakne kocken / Per Morberg när jag rusar fram genom köket, och lite vimsigt skvätter, spiller och förlägger mina ingredienser och redskap. Jag har liksom inte alls det där lugna, harmoniska Leila-leendet när jag spiller saft över mina gråmysbyxor och bränner mig på handen.

Men jag hade ett riktigt stort och nöjt leende när jag provsmakade dagens vackert röda, alldeles nygjorda vinbärssaft. Halleluja, så god den var!

 

Igår gjorde jag en provomgång saft där vaniljstång ingick i receptet, den var också väldigt god men den här naturella som gjordes på enbart bär, vatten och socker - den var himmelsk. Äldsta dottern sa att det var den godaste saften hon druckit och sambon tyckte att den smakade som när man var barn. Men de tre små var lite skeptiska. Kanske var det lite ovant med en saft som smakar saft och som bara är gjord på bär och socker utan ett endaste E-ämne, färgämne eller andra tillsatser. Men själv ger jag den fyra solar. Så pass att jag kanske byter ut vinet mot saft till kvällens allsång.