Skit också. Och jag som trodde att dagens största problem var att vi inte hade nåt kaffe hemma.

 

Jag var lättad när jag vaknade i morse, lättad över att det är fredag, att det är sista dagen på inskolningen och över att det gått så bra på dagis igår.

 

Puss och hejdå till skolbarnen. Sen skulle jag bara ta en kopp kaffe innan vi gick till dagis, lilltjejen och jag. Upptäcker att det är slut på kaffet. Dagens I-landsproblem. Men det får väl gå ändå.

 

Sen gick vi. Inga tårar, inget jag vill inte gå till dagis. Bara positivt. På med kläder och säga hejdå hemma-huset.

 

Jag berättade att, kommer du ihåg att en fröken är ledig idag, så det kommer en annan istället. Visst inga problem. Men sen kom tvekan i de där blå vackra ögonen. Och hon frågade med oro i rösten. Linda där idag mamma? -Ja Linda är där svarade jag. (Linda är den fröken hon tytt sig till.) Lättnad i hennes ögon igen. Och vi gick glatt in genom grinden.

 

Den tredje fröknen mötte oss i dörren, sa välkommen och berättade att på fredagen är alla tillsammans inne på den andra avdelningen. Men Linda är här va frågade jag. Och förväntade mig att hon skulle svara ja.

 

Nej hon är hemma med sjukt barn idag.

 

Fan, fan , fan. Och jag som trodde att dagens största problem var att vi inte hade nåt kaffe hemma.

 

Så synd när det gått så bra igår. När hon ville gå dit idag. Tårfyllda ögon, och en darrande underläpp. Och i frökens famn var redan en annan gråtande nyinskolad liten flicka. 

 

Jag ville ta henne med mig hem igen. Men eftersom det kan uppstå fler såna här situationer, så skulle jag nog bara göra henne en otjänst om vi gick hem idag. För sen när jag jobbar kan man ju inte bara vända och gå hem.

 

Synd bara att det blev såhär. Vi ramlade tillbaka på ruta ett igen är jag rädd. Och på måndag börjar hon på riktigt för då ska jag jobba.

 

Efter lämningen cyklade jag och köpte kaffe och en god kaka på bageriet. Tröstäta, ni vet.

 

Ha en bra fredag!