Skymningsblomster.

 
Det var jag. Hela tiden bara jag. Nu är det jag. Hela tiden bara jag. Jag hade behövt höra dig säga något. Visa något. Då. Nu. En kram. Ett tröstande ord. Jag blev osynlig. Genomskinlig. Men jag är någon. Jag är någon. 
 
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0