Det blir en jävla tomhet i kroppen när man väntat något stort. Enligt mig livets största och det sedan uteblir. Känslan är olika för varje gång och det finns ingen given manual för hur man ska bete sig för att bli sig själv igen. Jag antar att tiden måste få gå, att man måste tillåta sig att vara ledsen osv. Det är den 15 maj. Och jag  inser att jag missat de första veckorna av maj. Det mesta är bara ett virrvarr av konstiga känslor. Eller mer avsaknaden av känslor. Jag har nog mest varit likgiltig och arg. Egentligen känns det inte som att jag bara missat maj månad. Det är nästan som om jag missat hela våren. Jag har varit så upptagen av så mycket annat. Jag såg härom kvällen hur ljust det var till sent på kvällen. Jag förstod att det måste varit så ett tag men jag hade inte sett det. 

 

Idag tog jag en halvtimmes promenad innan jag skulle hämta Linnea i skolan.  Saga sov i vagnen och solen sken så det var bara att börja gå. Egentligen ville jag hellre sätta mig och inte göra något alls den där lilla lediga stunden men jag gav mig själv en spark i röven. För jag vet att raska promenader är typ det bästa jag kan ge mig själv. När jag går mår jag bra. Så jag gick. Och jävla vad fint det var.  Det var blå himmel och sommar-temperaturer. Det var blommande spireor vita som vitaste snö, det var mängder av maskrosor som lös som små solar, limegröna björklöv så gröna att de nästan var självlysande och alla dessa blommande körsbärs och plommonträd så sagolikt vackra. Och så var doften där. Doften av sommar doften av hägg. Det är vackert tänkte jag. Och idag kunde jag också känna. Inte bara se utan också känna der vackra. Ett litet litet pirr. Ett litet skutt av glädje. Det liksom glimmade till. En känsla av att vara på väg nån stans,en vilja av att vilja framåt. 

 

Jag funderade på vad som gör mig glad. Vad jag vill. Jag vill äta glass och dricka kaffe på en filt i trädgården när Linnea kommer hem det blir jag glad av tänkte jag. Jag skulle vilja åka till havet i sommar. Insupa dofterna av saltvatten, solkräm och tång. Känna mjuk varm sand mot nakna fötter och lyssna på hur sorlet av tusentals människor blandar sig med vågors brus. Jag vill äta goda middagar på restugang, sova på hotell och frossa i hotellfrukostar.  Och jag kaske försöker ta en buss in till stan med en vän, jag tänker att vi kunde sitta på en uteservering och beställa allt för dyra drinkar titta på folk och prata oavbrutet.  Och så vill jag gå på picknickar med familjen äta frallor och dricka ljummet kaffe på en filt medan barnen spiller fästis och skriker över en geting. Jag vill saker idag. Jag tror livet vänder åter. Det tog en annan riktning än vad jag ville.  Och jag vet att en del av mitt liv nu för alltid är över. Men nu börjar en annan del. Det viktigaste är nog bara att först hitta sig själv. Ta reda på vad jag vill. Och befinna mig där mina fötter är.