Sofie 17 år.

 
Imorgon är det sjutton år sedan hon kom till jorden och gjorde mig och Jonas till föräldrar. Sjutton år har passerat men än minns jag dagen av hennes födelse  kristallklart. Jag minns hur förvånad jag blev när jag vaknade om morgonen och vattnet forsade längs mina ben. Min barnmorska hade ju bara någon dag innan sagt att hon trodde att jag skulle gå över tiden minst en, kanske upp mot två veckor. Och nu stod jag där med vatten runt fötterna och en nedåtputade mage 6 dagar innan bebisens beräknade ankomst. Jag ringde förlossningen. De sa att vi kunde ta det lugnt och äta fukost och så innan vi kom in. Jag minns att vi filmade och fotade magen en sista gång där i köket i vår lilla två mellan tuggorna på fil och müsli. Och hur vattnet fortsatte rinna. Så ringde vi blivande farfarn för att be honom om skjuts till förlossningen( för då hade Jonas inte tagit körkort än.) Men farfar Lasse hade lånat ut bilen till farbror Kenth som skulle ge sig ut på sjön för att fiska tidigt om morgonen. Jag minns hur nervös farbror Kenth såg ut under färden in till Växjö. Varje gång jag fick en värk såg jag hur han oroligt sneglade på mig där jag satt på en påse för att inte blöta ner sätet. Jag minns hur högtidligt det kändes att stega in genom förlossningens dörrar. Den första barnmorskan vi träffade hette Maria jag tyckte om henne med detsamma men hon skulle strax gå av sitt nattpass. Det kändes synd. Nästa som kom var en danska. Hon var säkert också bra, vet att hon pratade med Jonas om böckerna han hade med sig som han skulle läsa om det blev drygt. Men jag blev lite sur på henne när hon började påstå och misstänka att min bebis låg i säte. Det gjorde den ju inte för min barnmorska hade ju allt sagt för flera veckor sedan att bebisen var fixerad med huvudet nedåt. Men hon fick med sig sin kollega att tänka samma sak. Och det beslutades att göra ett ultraljud för att se hur det låg till. Och de hade såklart rätt. Det visade sig att bebisen låg i säte. Och jag fick ett erbjudande om att snittas. Men det ville jag inte. För vid det laget hade jag börjat få riktigt ont. Och då skulle jag ju ha haft ont i onödan. Jag hade provat bada i poolen för att lindra smärtan men ville kliva upp nästan med detsamma för smärtan tilltog som tusan där framåt eftermiddagen. Jag  minns hur de övertalade mig att prova lustgas. Jag ville ju annars föda utan smärtlindring pga rädsla för alla alternativ som fanns att tillgå. Men när jag väl börjat med lustgasen ville jag inte släppa den. Jag minns hur jävligt det kändes att lämna lustgasen då jag skulle åka ner på röntgen för att se om det var ok att föda min bebis utan att snittas. Och jag minns lättnaden när jag blev godkänd med god marginal att föda vaginalt. Jag minns hur de kallade in extra folk när hon krystades ut. De hade förberett mig på att de gör så vid en sätesförlossning. Så det kändes skönt att veta. Jag minns känslan när hon föddes fram. Hur smärtan plötsligt tog slut. Jag minns microsekunden av total tystnad efter att hon slank ur mig. Och jag minns paniken när läkarteamet för en liten stund sprang iväg med henne. Men allra mest minns jag minns hur söt hon var. Hur förvånad jag blev när de lyfte upp henne mot mig. Jag trodde bebisar skulle vara skrynkliga, röda och inte alls så tilldragande. Men hon var fantastisk. Kinderna var runda och mjuka och hyn gyllenenbrun. Hennes hår var korpsvart och blicken djup som ett bottenlöst hav. Jag glömmer aldrig när hennes blick mötte min för första gången. Hon rynkade sin lilla panna och såg på mig med förvånad min. Det var som om hon undrade vem jag var. Och jag var nog lite förvånad över vem hon var också  för jag hade hela min graviditet gått och trott att jag väntade en pojke. Så när jag såg att det var en flicka utbrast jag är det en tjej. Då kan hon ju inte heta Emil. Imorgon blir hon sjutton. Min fina Sofie. 
 
Amanda Jona [SPONTAN]
2017-01-29 @ 09:05:34
URL: http://spontan.blogg.se

Åh så fint inlägg! Stort grattis till Sofie! :)

Svar: Tack💗
jagochminafina.blogg.se

Malin B
2017-01-29 @ 19:17:09
URL: http://malinbs.blogg.se

Så vackert!
Precis som all kärlek du beskriver till alla dina barn.




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0