Hon lärde sig idag. Att säga Saga med S. Fram till nu har hon kallat sig för Faga. Gulligt har vi tyckt. I somras kallade hon sig för Kaja sen blev det Kada. Men en lång tid har hon nu kallat sig själv för Faga. Det känns ganska självklart att hon lärde sig just nu för det märks verkligen att hon är mitt i en utvecklingsfas. Hon kan allt själv. Ja, hon tycker iallafall det. Faga kan själv har det låtit en tid nu. Och skulle jag glömma att hon kan och börja hjälpa henne utan att hon bett om det ropar hon dumma mamma, du är dum. En halv minut senare kan hon komma och låta ledsen och be "jämp"mig mamma . Hon blir arg och frustrerad lätt och har nära till tårarna. Och jag tänker att det där är så väldigt mycket två och ett halvt år över hela beteendet. Det är så här det ska vara. Fast visst blir man lite smått galen ibland när minsta lilla sak måste bli en så stor grej. Men det är inte konstigt att de blir arga och frustrerade i denna åldern för det måste vara jobbigt att växa och utvecklas så. Hon är fantastiskt duktig vår lilla Saga. Hon klär på sig sina yttekläder helt själv. Överdragsbyxor, jacka, skor, mössa och vantar (fast jag får dra upp dragkedjan i jackan och hängslena i byxorna). Hon förklarar känslor så som älskar, glad och dum. Hon kan texten  till I ett hus i skogens slut, bäbä vita lamm och lilla Idas visa. Hon brer sin macka själv, och hon öppnade påsen med kattmat med en sax helt själv igår. Klippte rakt och fint. Hon har slutat med blöja på dagen. Fast jag tar det säkra före det osäkra och drar på en blöja när vi ska nånstans. Fast igår när vi gick hem från sångstunden så sa hon Faga måste kissa trots att blöjan var på så då gick vi in på farbror Kenths jobb och kissade. Hon har lärt sig så mycket på kort tid och har till och med börjat äta ganska bra, hon har ju annars varit väldigt "liten i maten " fast fortfarande äter hon bara ett fåtal rätter. Hon vill inte gå och lägga sig om kvällen, hon som nästan kunde be om att gå och sova innan. Nej Faga vill inte sova, Faga inte trött skriker hon. Fast hon är trött. Så sista veckorna har vi ofta satt oss för att somna i soffan istället. Det var enklare att spendera dagarna med en tvååring en oftast glad leende tvååring. Två och ett halvt-åringar är helt klart en större utmaning. Men jag älskar henne. Och är så otroligt stolt över min fina kloka, envisa lila Saga med S.