Januari kom och gick. Det sa swisch sen var månaden förbi. Månaden jag fasade lite för. Jag hade lite svårt för att ta farväl av 2014, jag ville stanna kvar lite till. Hålla kvar det år som givit mig så mycket. Som givit mig så mycket mer än jag någonsin vågat drömma. 2014 året då mina drömmar slog in och sagor blev sanna. Jag fasade lite för januari. Januari som för mig brukar kännas lång, svår och grå. Januari den månad jag tycker minst om på hela året. Månaden då jag brukar känna mig trött och full av vemod. Och så fasade jag över att fylla fyrtio.

 

 

Men januari gick fort i år. Det tunga grå och jobbiga var inte där. Visst bjöd januari vädermässigt på massor av grådisiga mörka dagar. Men på något vis kändes även gråskalan väldigt vacker i år. Inom mig spelade det ingen roll om det var snöslask under skorna när jag traskade fram i en värld helt klädd i grått. För i år fick jag rulla barnvagn genom januari. Barnvagn med en liten bebis.

 

Jag fyllde fyrtio. Det var inte så farligt ändå. Vi firade väldigt stillsamt med de närmsta släktingarna dagen innan jag fyllde. På min födelsedag hade Jonas tagit ledigt och barnen hade sin sista jullovsledigadag så jag blev väckt av skönsång på sängen när hela familjen tågade in där jag och lilla Saga låg och sov. De bjöd mig på hemgjord "hotellfrukost" jag fick paket, teckningar verser som barnen skrivit och vackra ord. Det kunde inte blivit bättre. Nästan så jag önskade att få fylla fyrtio varje dag. Resten av dagen blev jag bortskämd med god mat och trevligt sällskap. Och så kom en vän med ett stort fång tulpaner.

 

Barnen började skolan och Jonas började jobba. Kvar blev jag och småtjejerna. Linnea som varit förkyld och febrig större delen av december åkte på ännu en vända med febertoppar och öroninflammation och blev hemma ytteligare en vecka från förskolan. Saga började smaka mat. Potatis, morot, päron, banan, och gröt. Och stormen Egon ven utanför fönstren. Saga var på femmånadersbesök på Bvc mättes och vägdes och fick vaccin. Lovisa sov över på scouterna. Årets första disco ägde rum och mellanbarnen gick givetvis dit. Linnea var på sexårskalas. Snön kom och låg äntligen kvar. Skottarbilen föste ihop en snöhög på återvändsgränden som barnen började göra kojor i. Linnea och jag tog årets första fika ute. Mina två äldsta barn fyllde år. Hampus tolv och Sofie femton och jag kände mig sådär nostalgisk som man alltid gör när barnen fyller år. Och så hann vi med ett besök på solglimtenssångstund jag, Linnea och Saga. 

 

 

Nu ser jag fram mot våren. Att få visa Saga vitsippor och lammungar. Ta en fika i en solig glänta. Men först välkomnar vi februari.