Ett år.

 
För ganska exakt ett år sen skrev jag mitt första inlägg här på bloggen och sen dess har det bara rullat på. Det var nog mest tänkt som en liten semesstergrej, men så var det så skönt att skriva av sig angående dagisångesten jag då gick och bar på. Och så hade jag så mycket jag ville berätta. Fortfarande tycker jag att det är väldigt kul att skriva, väldigt avkopplande men ibland funderar jag över varför jag skriver, vad det fyller för syfte om det är för mig själv eller er jag skriver. Jag funderar på hurvida de inlägg jag lägger upp är av intresse för omvärlden. Ett år har gått och jag tänker på att allt jag skriver bara blir en återupprepning. 
 
Det är sommar, sommar och semester denna underbara älskvärda tid med grill, sol, bad och fika i massor, det är cykelturer på landet och bräkande får. Vi är tillsammans hela familjen varje dag precis så som jag vill ha det. Det är bilder på badande ungar och vackra ängar. Så kommer åter ångesten inför hösten, än en gång ska jag kastas ut i det okända, bli arbetslös och inte ha nån koll alls på varken inkomst eller hur min dag ska se ut. Barn kommer att fylla år. Det kommer att bli jul med en massa mysiga bilder och jag kommer att berätta om hur duktig min sambo är vid spisen när han kokar dopp och tillreder Jansson. Kanske kommer jag nämna nåt om den där adventsbebisen som aldrig blev. Det kommer bli 2014 och jag kommer gå och längta efter våren. Våren min årstid. Jag kommer snacka om krokus och snödropp. Men vem har glädje av allt det här.
 
Mitt skrivande fungerar lite som terapi för mig jag tycker det är så otroligt skönt att sitta en stund framför datorn. Jag har massor av mer grejer i mitt huvud en massa bra stoft till inlägg. Men hur personlig vill jag egentligen vara? För egen del skulle jag kunna vara hur personlig som helst. Men kanske inte för sambon och barnens skull. Jag är inte rädd för vad människor tycker och tänker om mig jag är den jag är och kanske gillar man mig kanske inte. Så är det ju man kan ju inte älska alla. Så jag tänker att den där stunden, den lugna terapeftiska stunden kan jag även få på en promenad i vacker miljö eller susandes fram på min cykel med kameran i cykelkorgen pratandes med mig själv.
 
Nu har ni fått en smakbit av mig det har varit kul att ni velat läsa. Men nu känns det som om detta får bli mitt sista lilla inlägg.
 
Ha det bäst allihop!  Särskilt tack till er som ibland kommenterat mina inlägg eller gett mig en tumme på FB det är ni som gett inspiration att skriva så länge som jag ändå gjort. Men också tack till alla er "smygläsare" som gjort att jag fått upp statistiken;)
 
 
 
 
Zandra
2013-07-27 @ 20:25:24

Vad trist att läsa Linda. Men jag förstår dig, har också såna där funderingar ibland, fast jag kommer alltid fram till att jag skriver för mig själv och ungarna. Att det här på nåt vis blir mitt arv till dom. Oavsett hur många som läser.

Jag har inte alltid varit så bra på att kommentera men jag har ändå funnits härinne och tyckt om att läsa om er. Så bestämmer dudig för en come back så finns jag här :)

Kramar och tack för det här året. Tur fejjan finns ;)

Svar: Tack Tack Zandra. Kloka ord. Fejjan är bra, men ibland räcker inte orden till;).Ha det gott och hälsa familjen:)
jagochminafina.blogg.se

Malin B
2013-07-27 @ 20:57:40
URL: http://malinbs.blogg.se

Hoppsan, hoppla!
Här har du en som kommer att sakna dig.
Jag lyssnar gärna på återupprepningar nämligen.
Det är ju så livet är, det snurrar på. Jag tycker att det är skönt att ha någon som "snurrar med".
Det här med bloggandet väljer man ju dock själv och min egna inspiration går alltid lite upp och ner men skrivandet är för mig ett sätt att umgås.
Jag tackar för tiden som jag har fått förmånen att umgås med dig.

Svar: Tack Malin:). Blir nästan rörd till tårar av alla fina ord. Kanske var det ett lite för hastat att beslut att sluta blogga för det är ju så jäkla kul. Har nu försökt lära mig instagramma men det är ju inte hälften så roligt. Kanske kan jag bli en "ibland bloggare", typ som att man bara äter godis på lördagen. Fast det gör man ju iofs inte... Tack för att du kikat in hos mig. Kanske är jag tillbaka. Inom en halvtimme eller så;)
jagochminafina.blogg.se

bara anna
2013-07-27 @ 22:54:27
URL: http://annacecar.blogspot.com

Åh, det var lite ledsamt att läsa faktiskt. Jag gillar att läsa det du skriver om och brukar ju titta in titt som tätt. Men visst förstår jag dig. Själv har jag bestämt mig för att ge bloggandet ett år, det blir i december, så får jag se sedan. Jag tycker det är så roligt men tycker det tar lite för mycket tid känner jag. Ja ja, vi får se.

Håller tummarna för att ni får till en liten bebis framöver!

Tack för denna tiden. Om du börjar blogga igen så kom in och säg hej.
Kram

Svar: Tack Anna. Jag blir så glad av alla era fina kommentarer att jag nästan inte vill sluta blogga. Tyckte ju själv att min blogg kändes ganska tråkig att den kanske inte gav nåt till andra men jag kanske hade fel. Hade tänkt ta till papper och penna istället men nu vet jag inte. Tack för bebis-tummarna men vi får se hur vi gör. Har drabbats av ännu ett MF sedan jag skrev min text om det som hände mig i Maj. Kanske har bebisfabriken inom mig gått i konkurs;). Kram
jagochminafina.blogg.se

malin
2013-07-28 @ 10:16:58
URL: http://lillstrumpanmolle.blogg.se

nämen usch vad tråkigt att läsa!
själv har jag med funderat på vem som glädjs av att läsa det jag skriver, och varför man skriver. men ibland så tar man en liten paus och längtar tillbaka till att skriva, till att läsa allas komentarer..
Men tack för att jag fått ta del av ditt liv en period och din underbara familj!

Svar: Tack tack ni gör det svårt att sluta:)
jagochminafina.blogg.se

Linda
2013-07-28 @ 12:11:50
URL: http://www.himmelsblaaogon.blogg.se

Åhh, nu blir det jobbigt, så du tar det beslutet, vad sorgligt att läsa då du vet att jag verkligen uppskattat dina inlägg! Men självklart förstår jag dig, jag har oxå funderat mycket på varför man skriver offentligt om sig själv, sin vardag, sitt liv med alla upp och nedgångar och ger ut till hela världen när man kan skriva för sig själv i en bok eller så.
Du har ju ändå lyckats få några till att läsa och framförallt kommentera, jag fastnar i tanken om att folk inte uppskattar det jag skriver då jag oftast inte har en enda kommetar och kanske 10besökare/dag - nu under semestern ifs...
Jag hoppas iallafall att du stannar hos mig, jag uppskattar dina små fina kommentarer.
Kommer du tillbaka så hittar jag dig ;)
Kram härliga du <3

Svar: Tack fina Linda! Jag blev så glad över din och även de andras peppande fina kommentarer att jag tvekar lite grann om jag bara ska sluta sådär. Jag har haft flera bra inlägg i huvudet idag som jag velat dela med mig och det har kliat ordentligt i fingrarna. Kanske kan man bli en " Jagbloggarbaraiblandbloggare" :) Såklart kommer jag att kika in hos dig hur det än blir, du var ju den första jag började läsa <3 Kram Kram
jagochminafina.blogg.se

Linda
2013-07-29 @ 23:10:52
URL: http://www.himmelsblaaogon.blogg.se

Jagbloggarbaraiblandbloggare låter som den allra bästa av bloggare :)

Kram!!

Lottiz Fotograferande fyrabarnsmamma
2013-07-30 @ 22:37:41
URL: http://lottizdays.blogg.se

Men vad är det jag läser. Verkar som att det är någon period med sluta blogga nu för det är flera av de jag följer som lämnat samma besked. Kan det vara något med sommaren? Kanske behöver du bara ta en semester eller bara blogga när du känner att du har lust? Även om jag varit dålig nu i sommar att kika in så uppskattar jag dina inlägg och få läsa om din härliga familj så jag tycker det vore jätte tråkigt om du slutade. Men valet är ju ditt. Det ska kännas bra och rätt och det ska vara för din egen skull mest. Inte bli någon belastning.
Hur som helst är jag glad att du startar Instagram så kan vi ju följas där. Ska lägga till dig sen med när jag gåt ut där.

Maria NB
2013-08-01 @ 09:56:35

Du får inte tro att vi tycker din blogg är tråkig. Men så tänker vi nog allihopa som bloggar Ibland tycker man inte att man har något att skriva om men det gör inget om det inte blir ett inlägg varje dag. Gör som du känner. Jag tycker det är intressant och roligt att läsa hur andra har det och tänker. Märker att vi lever ganska lika liv i olika stadier och det är tycker jag är ganska skönt.
Kram
Maria

Mamma till 4 ungar♥
2013-08-07 @ 08:21:24
URL: http://www.treungar.blogspot.com

Håller med LottiZ. Folk slutar blogga överallt! Skit trist!
Önskar er all lycka!
Stor kram!




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0