Häromkvällen låg jag och tänkte på märkliga saker jag gjort i mitt liv, försökte rangordna dem, men jag vet inte riktigt vilken upplevelse som tog hem första platsen för jag somnade innan jag var där. Men en sak som gav upphov till en mängd olika känslor och som var helt galet märklig var den när jag på min 35:e födelsedag öppnade mitt födelsedagspaket från min svärmor. Ett paket inslaget i silverfärgat papper med fint krusade snören och med en etikett på som skvallrade om att den var inhandlad på Melab. Jag vet att svärmor och min äldsta dotter var där ett par dagar innan min födelsedag för att köpa ett paket till mig. Och att svärmor själv valde ut det som skulle bli min 35 års present. Äldsta dottern hängde bara med precis som hon alltid brukade när hon hade chansen. Det var jullov och då passade hon på att vara extra mycket med sin älskade farmor.

 

Egentligen hade det inte behövt bli en så stor och märklig grej kring det där paketet, egentligen hade det inte behövt röra upp så mycket känslor. Det skulle kunna ha blivit en i mängden av fina saker jag blivit gratulerad med. Svärmor kunde ha kommit med en blomma i ena handen och ett silverfärgat paket med vackert krusade snören i den andra handen med en sång och ett lite busigt leende på sina dagen till ära målade läppar.

 

Men svärmor kom aldrig. Ingen kom. Det var ingen frukost på sängen, det var ingen sång, det var ingen tårta. Det var ingenting. Jag minns inte så mycket av min 35:e födelsedag. Det jag minns är att vi mest grät, vi tittade på varann för att genom den andres ögon få ett svar på om detta bara var något vi drömt under natten. Nej vi hade inte drömt. Vi hade vaknat till en ny dag, en dag där inget längre var som det skulle. Dagen innan min 35:e födelsedag fick vi ett samtal om att Jonas mamma, barnens älskade farmor, min svärmor hade gått bort. Och vi bara föll, föll, föll och föll. Hur kunde det bli såhär? Det kunde väl ändå inte vara sant? Hon fanns ju igår, hon hade ju alltid funnits. Hon hade ringt till oss kvällen innan, precis som hon alltid gjorde bara för att höra hur vi mådde. Vi mådde bra, vi hade precis ätit en god måltid för att fira att det var trettondagsafton och när hon ringde satt vi och spelade sällskapsspel. Jonas och äldsta dottern pratade en stund med henne, sen hälsade hon så gott till oss andra och vi fortsatte att spela vårt spel. Vi bestämde att vi skulle komma ner och äta dillkött en dag, det ville vi gärna. Men dagen därpå fanns hon inte mer.

 

Jag vet inte hur det silverfärgade paketet med de vackra krusade snörerna kom hem till oss. Men jag minns att jag satt vid mitt köksbord med paketet mellan mina skakande händer medan jag försiktigt pillade upp snörerna och plockade av pappret på det paket jag aldrig fick chansen att tacka för. Jag överöstes av känslor. Jag ville bara rusa ut i den kalla mörka januarikvällen och skrika upp mot den svarta stjärnklara himlen att jag älskade paketet, att det var jättefint, men du måste komma tillbaka för jag kan inte leva med att se mina barn så ledsna, jag kan inte leva med att inte kunna göra dem glada igen. I mitt paket låg en lampa att hänga i fönstret, en lampa som hade formen av ett hjärta. Det hänger i vårt sovrummsfönster och varje gång jag tänder det så tänker jag på min fantastiska svärmor som jag vissa dagar fortfarande kan sakna så otroligt mycket.

 

Hon var bra min svärmor, visst kunde hon ibland reta gallfeber på mig så där som svärmödrar kan göra med sina svärdöttrar. Men för det mesta gillade jag henne, hon var en klippa, en extra mamma, en kompis. Man kunde prata med henne om allt hon förstod trots åldersskillnaden för hon hade ungdomssinnet kvar. Jag älskade att sitta i hennes varma, ombonade, mysiga kök och bli bortskämd när hon bryggde kaffe och bredde de godaste mackor jag nån gång ätit. Jag älskade att bara sitta där och prata och prata medan barnen busade loss bland farmors saker och var så där härligt lekrosiga om kinderna.

 

Nu börjar det bli mörkt ute kvällarna blir kortare och jag ska tassa in i sovrummet där lilltjejen sover och tända min fönsterlampa. En fönsterlampa med formen av ett hjärta.